1853676 items (1853676 unread) in 479 feeds
I went a little overboard for Halloween last year. And as you can tell from my the Halloween category on my blog, sometimes I get a little too excited about Halloween.
So this year I decided to go quick, easy, and lo-fi as a USB drive:
To make a thumb drive/USB key, I just took a cardboard box, spray painted it black, and glued on some gold-colored paper. Super simple and easy to do. Then I cut out a curve for my head.
I made the mask using digital plans I bought from wintercroft.com. Once I had the materials, it took me a couple hours and was lots of fun. It was like a super-simple version of this big head costume.
If you wanted easy freedom of movement, you could also just wear the USB part on your head:
* Det finns tillfällen när man blir lite fundersam över politikerna och hur det fungerar. Att jag har vissa aversioner mot Sverigedumokraterna är det väl ingen regelbundet återkommande läsare av Sven Tycker som missat. Och jag ska inte sticka under stolen med att jag känner lite skadeglädje över Sverigedemokraternas fifflande med pengar i affären med SD-bolaget Samtid & Framtid AB. Nu har tydligen till och med den interna kritiken inom partiet mot fifflandet börjat komma upp till ytan. Den troliga lösningen på denna interna kritik torde dock bli att partiet utesluter kritikerna. Så brukar man göra i toppstyrda organisationer när demokrati inte är så viktigt. Tyvärr har ju Sverigedumokraterna visat att det är så det står till där.
* Med tanke på mitt förlöjligande i måndags av moderaten Anna Maria Corazza Bildts motion i EU-Parlamentet om att inrätta en Strypsnarans dag - f'låt Slipsens dag, så ska jag i dag ge Anna Maria Corazza Bildt ett erkännande. I veckan uppmärksammade hon EU-Parlamentets presidie på att Marine Le Pen, ledaren för det franska partiet långt ute på högerkanten Nationella Fronten, lämnade Parlamentet i förväg och lät någon annan rösta för henne. Något som är strängeligen förbjudet. Men tydligen är det inte helt ovanligt att fifflande politiker inte gitter jobba för arvodet i EU-Parlamentet. Så brukar man visst göra i partier som inte tycker att demokrati är så viktigt. Och Nationella Fronten har ju inte direkt gjort sig kända som förkämpar för demokrati.
* Slutligen kan jag inte annat än fundera över vilken typ av Parlamentarisk demokrati som EU-landet Portugal styrs genom. Det senaste valet i Portugal resulterade i att det Konservativa högerpartiet blev största parti. Men, de tre vänsterpartierna Socialistpartiet, Kommunistpartiet och Vänsterblocket enades och då får dom majoritet. Men Portugals president Aníbal Cavaco Silva tyckte inte som folket. Han tyckte annorlunda och ansåg att: - "det är min plikt att göra allt som är möjligt för att förhindra att fel signaler sänds till finansiella institutioner, investerare och marknader". Så han ville inte ge vänstern uppdrag att bilda regering utan gav istället uppdraget till det Konservativa högerpartiet, som han själv tillhör. Han fortsatte med att det ju inte går att ha en regering som: - "stöds av antieuropeiska krafter som kampanjat emot tillväxt- och stabilitetsfördraget, för att Portugal ska utträda ur euron, samt för att upplösa Nato". I en presidentstyrd stat är det ju så här det går till. Men enligt Wikipedia är Portugal: - "Portugal är sedan 1910 en republik. Presidenten är folkvald, men har huvudsakligen ceremoniella uppgifter. Den lagstiftande församlingen heter Portugals republikanska församling och består av en kammare och där ledaren för det största partiet eller koalitionen utses till premiärminister av presidenten." Ajabaja portugiser! Inte kan ni väl vara så dumma att ni som EU-land röstar på vänstern? Det kan inte tolereras!
» Är Magdalena Andersson sosse?
Enligt Wikipedia heter Sveriges Finansminister Magdalena Andersson. Enligt vad jag har hört ryktesvägen ska den regering vi har för tillfället vara en koalition mellan Socialdemokratiska Arbetarpartiet och Miljöpartiet De Gröna. Fortfarande enligt tidigare nämnda Wikipedia ska denna Magdalena Andersson representera det Socialdemokratiska partiet. Men, när jag läser uttalanden från denna kvinna blir jag mycket tveksam till om detta verkligen kan vara med sanningen överensstämmande. Kan det verkligen vara riktigt att en Socialdemokratisk Finansminister nästan är mer moderat än vad moderaten Anders Borg var? Det är något som inte stämmer! Borde inte en politiker som säger sig företräda ett visst parti också läsa partiets partiprgram och sedan driva dessa frågor i den riktning som partiprogrammet antyder? I varje fall inte arbeta för något helt annat. Har jag missförstått något?
Olyckan skedde vid 17.03 på fredagseftermiddagen. En personbil krockade med en älg och två personer fick föras till sjukhus med lindriga skador.
Missa inte vårt nyhetsbrev. Varje söndag levererar vi nya roliga bilder direkt till din e-postlåda. Anmäl er här.
Tack till Yvonne!
Det här med spelförsäljning är inte så lätt och att mäta antalet sålda spel ger ofta en falsk bild av verkligheten. Jonas benar ut och förklarar i försäljningsdjungeln...
How do you get SMS notifications on your mobile phone for important emails in your Gmail? Google doesn’t support text notifications for their email service but Twitter does. If we can figure out a way to connect our Twitter and Gmail accounts, the Gmail notifications can arrive as text on our mobile via Twitter. Let me explain:
Twitter allows you to follow any @user via a simple SMS. They provide short codes for all countries (see list) and if you text FOLLOW to this shortcode following by the username, any tweets from that user will arrive in your phone as text notifications. For instance, if you are in the US, you can tweet FOLLOW labnol to 40404 to get my tweets as text messages. Similarly, users in India can text FOLLOW labnol to 9248948837 to get the tweets via SMS.
The short code service of Twitter can act as a Gmail SMS notifier. You create a new Twitter account, set the privacy to private and this account will send a tweet when you get a new email in Gmail. Follow this account via SMS from you main Twitter account and the SMS notifications will start pouring in.
Here’s a step by step guide on how you can use Twitter to get SMS notification for important email in your Gmail account. It will take a minute to setup and, internally, there’s a Google Apps Script that’s doing all the magic. It monitors your Gmail mailbox in the background and as soon as a new message arrives in your account, the script sends out a tweet.
That’s it. The Gmail notifier is running and it will tweet when a matching email is found. It runs every 10-15 minutes and will only work on incoming email, not the old message. The messages will also be logged in the Google Sheet so you know what’s happening behind the scene.
Get SMS Alerts for Emails at GmailOpen a new browser session in Incognito mode, log in to your old Twitter account and send a follow request to your new Gmail account on Twitter. Approve the new follower request and you should now see tweets for new Gmail messages, as they arrive, in your main Twitter timeline.
Should you wish to receive SMS alerts on your mobile phone for new Gmail messages, just open the Twitter profile page of your Gmail bot and turn on Mobile Notifications. This will obviously work only if you have connected (and verified) your mobile phone with your main Twitter account.
Also see: How to Write a Twitter Bot
How do you get SMS notifications on your mobile phone for important emails in your Gmail? Google doesn’t support text notifications for their email service but Twitter does. If we can figure out a way to connect our Twitter and Gmail accounts, the Gmail notifications can arrive as text on our mobile via Twitter. Let me explain:
Twitter allows you to follow any @user via a simple SMS. They provide short codes for all countries (see list) and if you text FOLLOW to this shortcode following by the username, any tweets from that user will arrive in your phone as text notifications. For instance, if you are in the US, you can tweet FOLLOW labnol to 40404 to get my tweets as text messages. Similarly, users in India can text FOLLOW labnol to 9248948837 to get the tweets via SMS.
The short code service of Twitter can act as a Gmail SMS notifier. You create a new Twitter account, set the privacy to private and this account will send a tweet when you get a new email in Gmail. Follow this account via SMS from you main Twitter account and the SMS notifications will start pouring in.
Here’s a step by step guide on how you can use Twitter to get SMS notification for important email in your Gmail account. It will take a minute to setup and, internally, there’s a Google Apps Script that’s doing all the magic. It monitors your Gmail mailbox in the background and as soon as a new message arrives in your account, the script sends out a tweet.
That’s it. The Gmail notifier is running and it will tweet when a matching email is found. It runs every 10-15 minutes and will only work on incoming email, not the old message. The messages will also be logged in the Google Sheet so you know what’s happening behind the scene.
Get SMS Alerts for Emails at GmailOpen a new browser session in Incognito mode, log in to your old Twitter account and send a follow request to your new Gmail account on Twitter. Approve the new follower request and you should now see tweets for new Gmail messages, as they arrive, in your main Twitter timeline.
Should you wish to receive SMS alerts on your mobile phone for new Gmail messages, just open the Twitter profile page of your Gmail bot and turn on Mobile Notifications. This will obviously work only if you have connected (and verified) your mobile phone with your main Twitter account.
Also see: How to Write a Twitter Bot
Abu är ett anrikt märke med en historia som sträcker sig tillbaka ända till år 1921 då AB Urfabriken grundades i Svängsta. Är du nyfiken på hur Abus resa fram till dags dato ser ut, då har du nu möjlighet att se filmen For Life: The Story of Abu Garcia.
I filmen skildras hela Abu Garcias historia tillsammans med flera betydelsefulla människor. Naturligtvis inleds filmen med bilder från Abu-museet i Svängsta där Henning Karlsson kan sin historik utan och innan och under handlingens gång spolas tiden fram till dagens tillverkning av exempelvis Ambassadeur. Se hela filmen For Life: The Story of Abu Garcia nedan.
Anders Holm
My work involves prioritizing, organizing and managing tasks, information and ideas. I have tried hundreds of todo lists and project management tools to get the job done but finally settled on using Trello. It is now my swiss knife where I do everything from collaborating with my wife on shopping lists to building products for my company to teaching students to writing a book.
Trello provides a very flexible way to do this all and it has a whole ecosystem of apps and extensions to make your life simpler. If you are new to Trello, here’s a getting started guide that will help you understand the basics of Trello and how you can use the service to manage work and get things done.
Trello is like a todo list on steroids. At the core of it is a card which is the fundamental unit of information and it can be around lists. Here is a simple Trello card. It has a title with something I plan to do in the near future.
What follows is more complex Trello card containing a title, description (optional), file attachments (you can even pull files from Dropbox or Google Drive), comments from other people and a variety of things including checklists and tags. Each card as a unique email address and you can add comments to the card by simply sending a message to that address.
You can make a card as simple or as complex as you want. The cards are then organized into flexible lists. The lists show a preview of various cards and you can click on them to view details. The list stores all related cards.
In this example, each card in the Trello list corresponds to a feature I was building for a product. The lists are then grouped into boards. The board is effectively a project. If you take a look at my product board below, you’ll see lists like Backlog, In Implementation, QA, Questions and Finished.
I see this as an assembly line to make products. I create a Trello Card for each feature or idea and add to the Backlog list. The team would discuss and add further details to each card. Then the developers would drag individual cards to the In Implementation list and once the task is complete, it is shifted to the QA list. The testers would then move it to Finished once it has passed all the necessary checks.
Each of my projects would have a board like this and you can do a lot of cool things with that. For instance, I use the Pomello extension to pick up a task from Trello and start working on it. It will calculate the time taken and prompt me to take a break every, say, 25 minutes.
The cards work great in team settings and help the whole team to understand who is working on what and they can also keep a track of the status of tasks. Of course, there are more powerful project management tools out there, but none as simple and as extensible as Trello.
Getting Things Done with TrelloI’m a fan of the Getting Things Done method and here’s how I manage my time with Trello using GTD approach. You can download my Trello template for the GTD board here.
Whenever an email arrives, or there’s a task I need to complete or when an idea pops up in my mind, I create a new card in the “Inbox” list of my Trello board. Once a day, I “triage” them (decide the priority) to move into one of the 4 buckets.
Every morning, I take the most important cards from the Need to do list and move it to the Today list. These are the things I plan to get done today.
If the Need to do list is clear, then I move a couple of pending cards from the Someday/Maybe list at the end of the day and handle those cards. Any unfinished task at the end of the day must be moved back to the respective lists.
The idea is that if you can dump your mind into the Inbox list, you can have much better clarity in what you do.
Trello for Book WritingHere is a partial view of my Trello board of my book on Indian history – “From Tryst to Tendulkar”. I use the board to organize my chapters, ideas, references and everything else.
I teach classes for entrepreneurs, product managers, business school aspirants and civil participants on various methods to study. Here is a screenshot of my Trello board for a class for business school aspirants.
My wife and I share a Trello card with all the things to buy. Either one of us puts stuff there and when one of us goes shopping, the card becomes our shopping list. As I pick up stuff in the supermarket, I also check the item in the Trello card. When my wife needs that stuff again, she simply unchecks the checked item. Thus, we don’t need to keep adding existing stuff to the card.
Balaji Viswanathan is a product manager by profession, he writes a blog, created Be Limitless (a popular Chrome add-on), wrote a book on Indian history and is considered a rockstar on Quora. His favorite GTD tool is Trello.
Jag minns när vi var med på en budkavle i orientering, berättade min bror Bengt.
Vi låg ganska bra till. Bertil Westergren skulle springa sista sträckan. Nervösa stod vi och väntade vid målområdet. Löparna dröjde. Var det inte någon från en annan klubb, som syntes långt borta. Då hördes ett brak i snårskogen intill. Det var Bertil. Han kom som en ilsken tjur. Kvistar och strån rök om honom. Han var sådan. Väjde inte för några hinder. En vägröjare.
Det behövs vägröjare. Både i orientering och i verkliga livet.
Mohlin var en sådan. Men han var vägfinnare också. Han var en förtroendevald av gamla sorten. Därför åkte han själv runt i socknen på sin moped och såg till att människor som hamnat avsides i tillvaron ändå fick sina rättigheter tillgodosedda. Ofta bodde de ju avsides också. Och den vanliga folkmeningen var nog, att det klientel Mohlin ömmade för inte var så mycket att ha. De hade ju bara sig själva att skylla. Det var faktiskt många som öppet gav till känna sådan tankar, när några stycken av ”klientelet” omkom i en tragisk drunkningsolycka. Jo, det är sant. Det sågs nog av somliga som en välgärning och ren ekonomisk vinst för samhället. Detta tog nog Mohlin hårdast. Jag saknar honom i dag, femtio år senare, när liknande fruktansvärda drunkningsolyckor nu inträffar i så mycket större skala bland båtflyktingar på Medelhavet. För de människorna är det ju en fråga om liv eller död om någon kan hjälpa dem att finna en väg ut ur sin fruktansvärda belägenhet över den vallgrav som skyddar Fästning Europa. En vallgrav som för så många blivit en dödsgrav. Det är naturligtvis obehagligt att höra och att läsa om. Ändå är det ju något som vi kan hålla ifrån oss på några hundratals mils avstånd. Då är det ju värre med tiggarna vid våra affärer. Har ni märkt, att de har blivit mer närgångna nu också. Nu pockar dom på ett annat sätt och tigger muntligt om mer pengar också. Förr satt dom åtminstone tysta bara, som dåliga samveten för oss. Det känns som om tiggare och uteliggare och utslagna kommer att ta mer plats och resurser för oss. Storstäderna kommer naturligtvis att köpa sig fria, för där bor ju dom smarta. Med privata vaktbolags hjälp blir det naturligtvis ”rena” områden. ”De icke-önskvärda” kommer naturligtvis att deporteras till mänskliga avstjälpningsplatser ute i fattigkommunerna, där man diskuterar om att kunna deponera kärnavfallet.
Jag vet, att många anser, att detta är den enda väg vi har att gå. Men hela mitt jag vänder sig emot det. Förtvivlad måste jag erkänna att jag inte ser någon utväg, någon ny väg. Förtvivlat måste jag erkänna att jag varken orkar vara vägröjare eller vägfinnare längre. Då brakar det till i min andliga snårskog. Jag blir tillfrågad av en grupp jag inte känner ens, om att vara andlig vägledare för dem. Det är människor som funnit Vägen. Den enda chansen för dem är att vandra med Gud. De samlas till särskilda gudstjänster, sinnesrogudstjänster. Och nu ville de ha mig som andlig ledare i en sådan. Det kom dubbelt så många till den som till den vanliga församlingsgudstjänsten tidigare på dagen. I gudstjänsten röjdes en väg genom modfälldhet och tvivel. För mig var det bara att låta Vägen komma oss till mötes och bära oss fram. Var det därför jag vigdes till präst, för att vara en vägledare, inte i egen kraft, för den är det nog bara sämre och sämre med, men i den kraft som om sig själv sade: Jag är Vägen, Sanningen och Livet.
En fin helg önskar dig
Birger Sjungargård
Jag minns när vi var med på en budkavle i orientering, berättade min bror Bengt.
Vi låg ganska bra till. Bertil Westergren skulle springa sista sträckan. Nervösa stod vi och väntade vid målområdet. Löparna dröjde. Var det inte någon från en annan klubb, som syntes långt borta. Då hördes ett brak i snårskogen intill. Det var Bertil. Han kom som en ilsken tjur. Kvistar och strån rök om honom. Han var sådan. Väjde inte för några hinder. En vägröjare.
Det behövs vägröjare. Både i orientering och i verkliga livet.
Mohlin var en sådan. Men han var vägfinnare också. Han var en förtroendevald av gamla sorten. Därför åkte han själv runt i socknen på sin moped och såg till att människor som hamnat avsides i tillvaron ändå fick sina rättigheter tillgodosedda. Ofta bodde de ju avsides också. Och den vanliga folkmeningen var nog, att det klientel Mohlin ömmade för inte var så mycket att ha. De hade ju bara sig själva att skylla. Det var faktiskt många som öppet gav till känna sådan tankar, när några stycken av ”klientelet” omkom i en tragisk drunkningsolycka. Jo, det är sant. Det sågs nog av somliga som en välgärning och ren ekonomisk vinst för samhället. Detta tog nog Mohlin hårdast. Jag saknar honom i dag, femtio år senare, när liknande fruktansvärda drunkningsolyckor nu inträffar i så mycket större skala bland båtflyktingar på Medelhavet. För de människorna är det ju en fråga om liv eller död om någon kan hjälpa dem att finna en väg ut ur sin fruktansvärda belägenhet över den vallgrav som skyddar Fästning Europa. En vallgrav som för så många blivit en dödsgrav. Det är naturligtvis obehagligt att höra och att läsa om. Ändå är det ju något som vi kan hålla ifrån oss på några hundratals mils avstånd. Då är det ju värre med tiggarna vid våra affärer. Har ni märkt, att de har blivit mer närgångna nu också. Nu pockar dom på ett annat sätt och tigger muntligt om mer pengar också. Förr satt dom åtminstone tysta bara, som dåliga samveten för oss. Det känns som om tiggare och uteliggare och utslagna kommer att ta mer plats och resurser för oss. Storstäderna kommer naturligtvis att köpa sig fria, för där bor ju dom smarta. Med privata vaktbolags hjälp blir det naturligtvis ”rena” områden. ”De icke-önskvärda” kommer naturligtvis att deporteras till mänskliga avstjälpningsplatser ute i fattigkommunerna, där man diskuterar om att kunna deponera kärnavfallet.
Jag vet, att många anser, att detta är den enda väg vi har att gå. Men hela mitt jag vänder sig emot det. Förtvivlad måste jag erkänna att jag inte ser någon utväg, någon ny väg. Förtvivlat måste jag erkänna att jag varken orkar vara vägröjare eller vägfinnare längre. Då brakar det till i min andliga snårskog. Jag blir tillfrågad av en grupp jag inte känner ens, om att vara andlig vägledare för dem. Det är människor som funnit Vägen. Den enda chansen för dem är att vandra med Gud. De samlas till särskilda gudstjänster, sinnesrogudstjänster. Och nu ville de ha mig som andlig ledare i en sådan. Det kom dubbelt så många till den som till den vanliga församlingsgudstjänsten tidigare på dagen. I gudstjänsten röjdes en väg genom modfälldhet och tvivel. För mig var det bara att låta Vägen komma oss till mötes och bära oss fram. Var det därför jag vigdes till präst, för att vara en vägledare, inte i egen kraft, för den är det nog bara sämre och sämre med, men i den kraft som om sig själv sade: Jag är Vägen, Sanningen och Livet.
En fin helg önskar dig
Birger Sjungargård
Ibland drar begravningsförberedelserna ut på tiden. Numera lever man ofta aktiva liv och bor inte så sällan spridda över hela landet.
– Det är mycket som ska komma på plats innan det kan bli begravning, säger Anette Björlin Lundahl, begravningsentreprenör.
När man väl bestämt när begravningen ska ske, ska man kanske diskutera hur den ska vara, exempelvis om det ska vara en kremation. Bor man långt borta från den som gått bort kan det ta tid att lösa praktiska detaljer.
Man kan söka anstånd men det är mycket ovanligt att de beviljas. I praktiken händer sällan någonting om det drar ut på tiden. Enligt vad Länsposten erfar är det mycket ovanligt att anhöriga lagförs för att man inte begravt sina döda i laglig tid.
– Hanteringen när man söker anstånd tar tid. Ofta är den anhörige redan begravd när man får besked om huruvida man får anstånd.
När det gäller nya Svenskar hamnar saken i rakt motsatt läge. Vissa religioner, exempelvis Islam, säger att den döde ska begravas så fort döden konstaterats.
Muslimer förbereder inte begravningen och den döde särskilt mycket. I deras tro är ju döden början på något nytt. Bättre då att få anträda detta nya snabbt.
Där får man ofta kompromissa en del för att anpassa sig till hur det fungerar i Sverige.
– Då blir det istället tufft för oss i begravningsväsendet och myndigheterna att hinna med. Det finns ju rutiner som måste följas.
Henrik Östensson
Göteborgs stad måste öka antalet transitplatser för ensamkommande barn från dagens 1 000 till 2 000 platser. Bemanningen är stadens stora utmaning, både på boenden och inom stadsdelarnas socialtjänst som också får mer att göra när antalet nyanlända barn ökar.
InrikesI takt med att prognosen för antalet ensamkommande barn hela tiden ökar, ökar också behovet av fler så kallade transitplatser. I början av året fanns 50 platser, i dag runt 1 000 och enligt Migrationsverket måste Göteborgs stad ha beredskap för att erbjuda 2 000 transitplatser.
Staten står för finansieringen genom de 1 900 kronor som betalas ut per plats, men lämpliga lokaler och bemanning är upp till kommunen att lösa. För att bemanna boendena kommer mellan 1 000 och 1 500 personer behöva anställas.
– Tidigare har det huvudsakligen varit socionomer. Men vi ser att det finns stora rekryteringsutmaningar så vi får också ändra kravspecifikationen på medarbetarna, och snarare gå mer på gymnasial utbildning inriktad på vård och omsorg, säger Michael Ivarson, direktör på Social resursförvaltning.
Det är inte bara på de nya transitboenden som behöver startas som bemanningen är en utmaning. Även vad det gäller socialsekreterare i stadsdelarna, vars arbetsbörda också ökar med antalet nyanlända barn och unga, finns ett underskott på personal och fler behöver rekryteras.
Så är inte fallet bara i Göteborg, och det är inte heller något nytt för de senaste månadernas extrema situation. Brist på socialsekreterare och personal som ska jobba med myndighetsbeslut rörande barn är ett utbrett problem.
– Socionomer väljer att jobba hos andra arbetsgivare än kommunal socialtjänst. Man har högskoleutbildning på 3,5 år och ett arbete där man kan bestämma över att skilja barn och föräldrar från varandra. Kommunerna ger inte rätt lön för det oerhört ansvarsfulla arbetet, säger Josefine Johansson som är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR.
Hennes bild är att det finns ett stort intresse hos socionomer av att jobba med ensamkommande och att det snarare är arbetsgivarna man väljer bort. På boenden måste det inte heller vara just socionomer, poängterar hon.
– Däremot ser vi att man kan ha annan högskoleutbildad personal. Det finns också många nyanlända samhällsvetare och akademiker man skulle kunna rekrytera, som också har den språkkompetens som behövs.
Saco listar socionom som ett bristyrke under 2015, men problemet är inte det samma som när det gäller till exempel läraryrket.
Socionomutbildningen har länge legat högt på listorna över populära utbildningar runt om i landet – och till höstterminen 2014 gick det nästan fyra sökande per antagen.
Josefine Johansson tror att det krävs ett långsiktigt arbete från arbetsgivarens sida, både kring att locka till sig personal och att kunna behålla den personal man har. Löneökningar ska inte bara vara möjligt om man byter jobb.
– Jag tror att socionomer vill jobba inom socialtjänstens myndighetsutövning om de får rätt lön och rätt förutsättningar för det. Nu ser vi att många går till bemanningsföretag där de gör samma sak som de gjorde som kommunanställda, men med högre lön och färre uppdrag.
Göteborgs stad måste öka antalet transitplatser för ensamkommande barn från dagens 1 000 till 2 000 platser. Bemanningen är stadens stora utmaning, både på boenden och inom stadsdelarnas socialtjänst som också får mer att göra när antalet nyanlända barn ökar.
InrikesI takt med att prognosen för antalet ensamkommande barn hela tiden ökar, ökar också behovet av fler så kallade transitplatser. I början av året fanns 50 platser, i dag runt 1 000 och enligt Migrationsverket måste Göteborgs stad ha beredskap för att erbjuda 2 000 transitplatser.
Staten står för finansieringen genom de 1 900 kronor som betalas ut per plats, men lämpliga lokaler och bemanning är upp till kommunen att lösa. För att bemanna boendena kommer mellan 1 000 och 1 500 personer behöva anställas.
– Tidigare har det huvudsakligen varit socionomer. Men vi ser att det finns stora rekryteringsutmaningar så vi får också ändra kravspecifikationen på medarbetarna, och snarare gå mer på gymnasial utbildning inriktad på vård och omsorg, säger Michael Ivarson, direktör på Social resursförvaltning.
Det är inte bara på de nya transitboenden som behöver startas som bemanningen är en utmaning. Även vad det gäller socialsekreterare i stadsdelarna, vars arbetsbörda också ökar med antalet nyanlända barn och unga, finns ett underskott på personal och fler behöver rekryteras.
Så är inte fallet bara i Göteborg, och det är inte heller något nytt för de senaste månadernas extrema situation. Brist på socialsekreterare och personal som ska jobba med myndighetsbeslut rörande barn är ett utbrett problem.
– Socionomer väljer att jobba hos andra arbetsgivare än kommunal socialtjänst. Man har högskoleutbildning på 3,5 år och ett arbete där man kan bestämma över att skilja barn och föräldrar från varandra. Kommunerna ger inte rätt lön för det oerhört ansvarsfulla arbetet, säger Josefine Johansson som är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR.
Hennes bild är att det finns ett stort intresse hos socionomer av att jobba med ensamkommande och att det snarare är arbetsgivarna man väljer bort. På boenden måste det inte heller vara just socionomer, poängterar hon.
– Däremot ser vi att man kan ha annan högskoleutbildad personal. Det finns också många nyanlända samhällsvetare och akademiker man skulle kunna rekrytera, som också har den språkkompetens som behövs.
Saco listar socionom som ett bristyrke under 2015, men problemet är inte det samma som när det gäller till exempel läraryrket.
Socionomutbildningen har länge legat högt på listorna över populära utbildningar runt om i landet – och till höstterminen 2014 gick det nästan fyra sökande per antagen.
Josefine Johansson tror att det krävs ett långsiktigt arbete från arbetsgivarens sida, både kring att locka till sig personal och att kunna behålla den personal man har. Löneökningar ska inte bara vara möjligt om man byter jobb.
– Jag tror att socionomer vill jobba inom socialtjänstens myndighetsutövning om de får rätt lön och rätt förutsättningar för det. Nu ser vi att många går till bemanningsföretag där de gör samma sak som de gjorde som kommunanställda, men med högre lön och färre uppdrag.
Göteborgs stad måste öka antalet transitplatser för ensamkommande barn från dagens 1 000 till 2 000 platser. Bemanningen är stadens stora utmaning, både på boenden och inom stadsdelarnas socialtjänst som också får mer att göra när antalet nyanlända barn ökar.
InrikesI takt med att prognosen för antalet ensamkommande barn hela tiden ökar, ökar också behovet av fler så kallade transitplatser. I början av året fanns 50 platser, i dag runt 1 000 och enligt Migrationsverket måste Göteborgs stad ha beredskap för att erbjuda 2 000 transitplatser.
Staten står för finansieringen genom de 1 900 kronor som betalas ut per plats, men lämpliga lokaler och bemanning är upp till kommunen att lösa. För att bemanna boendena kommer mellan 1 000 och 1 500 personer behöva anställas.
– Tidigare har det huvudsakligen varit socionomer. Men vi ser att det finns stora rekryteringsutmaningar så vi får också ändra kravspecifikationen på medarbetarna, och snarare gå mer på gymnasial utbildning inriktad på vård och omsorg, säger Michael Ivarson, direktör på Social resursförvaltning.
Det är inte bara på de nya transitboenden som behöver startas som bemanningen är en utmaning. Även vad det gäller socialsekreterare i stadsdelarna, vars arbetsbörda också ökar med antalet nyanlända barn och unga, finns ett underskott på personal och fler behöver rekryteras.
Så är inte fallet bara i Göteborg, och det är inte heller något nytt för de senaste månadernas extrema situation. Brist på socialsekreterare och personal som ska jobba med myndighetsbeslut rörande barn är ett utbrett problem.
– Socionomer väljer att jobba hos andra arbetsgivare än kommunal socialtjänst. Man har högskoleutbildning på 3,5 år och ett arbete där man kan bestämma över att skilja barn och föräldrar från varandra. Kommunerna ger inte rätt lön för det oerhört ansvarsfulla arbetet, säger Josefine Johansson som är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR.
Hennes bild är att det finns ett stort intresse hos socionomer av att jobba med ensamkommande och att det snarare är arbetsgivarna man väljer bort. På boenden måste det inte heller vara just socionomer, poängterar hon.
– Däremot ser vi att man kan ha annan högskoleutbildad personal. Det finns också många nyanlända samhällsvetare och akademiker man skulle kunna rekrytera, som också har den språkkompetens som behövs.
Saco listar socionom som ett bristyrke under 2015, men problemet är inte det samma som när det gäller till exempel läraryrket.
Socionomutbildningen har länge legat högt på listorna över populära utbildningar runt om i landet – och till höstterminen 2014 gick det nästan fyra sökande per antagen.
Josefine Johansson tror att det krävs ett långsiktigt arbete från arbetsgivarens sida, både kring att locka till sig personal och att kunna behålla den personal man har. Löneökningar ska inte bara vara möjligt om man byter jobb.
– Jag tror att socionomer vill jobba inom socialtjänstens myndighetsutövning om de får rätt lön och rätt förutsättningar för det. Nu ser vi att många går till bemanningsföretag där de gör samma sak som de gjorde som kommunanställda, men med högre lön och färre uppdrag.
Göteborgs stad måste öka antalet transitplatser för ensamkommande barn från dagens 1 000 till 2 000 platser. Bemanningen är stadens stora utmaning, både på boenden och inom stadsdelarnas socialtjänst som också får mer att göra när antalet nyanlända barn ökar.
InrikesI takt med att prognosen för antalet ensamkommande barn hela tiden ökar, ökar också behovet av fler så kallade transitplatser. I början av året fanns 50 platser, i dag runt 1 000 och enligt Migrationsverket måste Göteborgs stad ha beredskap för att erbjuda 2 000 transitplatser.
Staten står för finansieringen genom de 1 900 kronor som betalas ut per plats, men lämpliga lokaler och bemanning är upp till kommunen att lösa. För att bemanna boendena kommer mellan 1 000 och 1 500 personer behöva anställas.
– Tidigare har det huvudsakligen varit socionomer. Men vi ser att det finns stora rekryteringsutmaningar så vi får också ändra kravspecifikationen på medarbetarna, och snarare gå mer på gymnasial utbildning inriktad på vård och omsorg, säger Michael Ivarson, direktör på Social resursförvaltning.
Det är inte bara på de nya transitboenden som behöver startas som bemanningen är en utmaning. Även vad det gäller socialsekreterare i stadsdelarna, vars arbetsbörda också ökar med antalet nyanlända barn och unga, finns ett underskott på personal och fler behöver rekryteras.
Så är inte fallet bara i Göteborg, och det är inte heller något nytt för de senaste månadernas extrema situation. Brist på socialsekreterare och personal som ska jobba med myndighetsbeslut rörande barn är ett utbrett problem.
– Socionomer väljer att jobba hos andra arbetsgivare än kommunal socialtjänst. Man har högskoleutbildning på 3,5 år och ett arbete där man kan bestämma över att skilja barn och föräldrar från varandra. Kommunerna ger inte rätt lön för det oerhört ansvarsfulla arbetet, säger Josefine Johansson som är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR.
Hennes bild är att det finns ett stort intresse hos socionomer av att jobba med ensamkommande och att det snarare är arbetsgivarna man väljer bort. På boenden måste det inte heller vara just socionomer, poängterar hon.
– Däremot ser vi att man kan ha annan högskoleutbildad personal. Det finns också många nyanlända samhällsvetare och akademiker man skulle kunna rekrytera, som också har den språkkompetens som behövs.
Saco listar socionom som ett bristyrke under 2015, men problemet är inte det samma som när det gäller till exempel läraryrket.
Socionomutbildningen har länge legat högt på listorna över populära utbildningar runt om i landet – och till höstterminen 2014 gick det nästan fyra sökande per antagen.
Josefine Johansson tror att det krävs ett långsiktigt arbete från arbetsgivarens sida, både kring att locka till sig personal och att kunna behålla den personal man har. Löneökningar ska inte bara vara möjligt om man byter jobb.
– Jag tror att socionomer vill jobba inom socialtjänstens myndighetsutövning om de får rätt lön och rätt förutsättningar för det. Nu ser vi att många går till bemanningsföretag där de gör samma sak som de gjorde som kommunanställda, men med högre lön och färre uppdrag.
– När maken köpte mer mark, följde också den här fastigheten plus en del mindre byggnader med. Det gör att vi kan ha lite större arrangemang, säger Marie Käck Lundqvist och fortsätter:
– Närheten till kyrkan gör att vi exempelvis kan använda den här lokalen till dopkaffe, eller som en träffpunkt i andra sammanhang.
Farmor Elsas gårdsbageri på Mälby gård fortsätter dock med samma innehåll som tidigare.
Men för dagen var verksamheten koncentrerad till marknadsområdet. Det var full fart i köket och stundtals ringlande kön lång av fikasugna besökare. Som tur var hade Marie Käck Lundqvist hjälp av systrarna Annie och Johanna Lundqvist som såg till att smör-gåsar och soppa fylldes på.
De båda marknadsdagarna blev välbesökta och här fanns möjlighet att åka häst och vagn, handla och njuta av frisk höstluft och vacker utsikt över fält och bygd. En av deltagarna var Jasmine Lundin från Lilla örtagården, ett ekologiskt kroppscenter och kursgård i Enköping.
– Jag är även diplomerad lövjerska och säljer bland annat kraftfulla och läkande oljor, säger Jasmine och berättar att lövjerska är ett gammalt ord för trollkvinna.
Den som inte ville, eller tordes, prova på en av Jasmine Lundins behandlingar, kunde botanisera bland hantverk, kuriosa, ekologiskt te och andra goda upplevelser.
Rose-Marie Eriksson