1851465 items (1851465 unread) in 479 feeds
Plastikoperationer blir allt vanligare i Sverige. Allt fler unga tjejer lägger sig under kniven. Injektionsbehandlingar i form av läppförstoring m.m. har blivit lika vanligt som att göra en ansiktsbehandling. Vi får alltid höra att det är insidan som räknas så varför lägger vi så stor vikt på utsidan?
Kvinnor har i alla tider varit utseendefixerade. Det ligger i kvinnans natur att vilja se så snygg ut som möjligt för att attrahera det motsatta könet. I dag räcker det tyvärr inte med lockat hår och ögonskugga. Vi försöker leva upp till ett ideal som består av en retuscherad modell eller filmstjärna. Ett ideal som inte finns på riktigt, men som höjs till skyarna av media.
Varför är vi inte nöjda med oss själva? Vad är det som gör att vi frivilligt går igenom operationer och diverse för att ändra vårt yttre när det är vårt inre som spelar roll? Är det inte självkänslan man bör jobba med?
Vem är det egentligen som avgör om någon är attraktiv? Enligt Leonardo Da Vincis teori dras både män och kvinnor i första hand till symmetri. Ett symmetriskt ansikte där ena sidan ser likadan ut som den andra- skall vara idealet. Detta har media ändrat på. Man skall se ut som den kändis som blir rankad "The Most Beautiful" i de amerikanska tidningarna.
Det är inte lägre bara en hårtrend som råder. Det är en kroppstrend där ansikte och kropp bör ändras för att hänga med. År 00 skulle alla ha stora bröst och smal kropp. Idag skall man ha stor rumpa och fylliga läppar.
Det står klart att offentliga personer som syns i media har stor inverkan på unga tjejer och där med sätter trenden för hur man skall se ut. Idag är det mer lätt och tillgängligt att lägga sig under kniven. De flesta banker kan till och med hjälpa dig med finansiering om du inte har råd. Hur kommer detta utvecklas tillsammans med framtidens teknik och tillgänglighet? Vart är vi på väg?
Nyckelord:
ansiktsbehandling, platsikoperation, läppförstoring
Föräldrar som låter tävlingsdjävulen ta över är ett växande problem inom svensk barn- och ungdomsidrott.
Idrottsrörelsens uppdrag
All idrott för barn ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv. Det betyder att verksamheten ska utgå ifrån barnets eget uttalade intresse och behov, där leken, glädjen och lusten att röra sig sätts i första rummet. En verksamhet som bör innehålla allsidig träning och som uppmuntrar deltagande i flera idrotter. en verksamhet med glädje och gemenskap där alla får vara med och som förhoppningsvis leder till ett livslångt idrottande. En bidragande orsak till att barn slutar alldeles för tidigt med idrott är idrottsföräldrarna.
Barnen skäms för sina föräldrar
”Hockeyföräldrar slogs på läktaren”, ”Domare mordhotades av förälder”, ”Föräldrar slogs inför barnen”. Detta är tidningsrubriker från tre olika tillfällen där föräldrar till idrottande barn skämt ut sig.
Undersökningar visar att vart femte barn mellan 8 och 14 år barn någon gång känt obehagskänslor i samband med föräldrarnas engagemang för deras idrott. Det visar en undersökning av Christian Augustsson, som forskar på barn- och ungdomsidrott på på Karlstads Universitet.
- Det är ett känt fenomen som har funnits länge och det handlar om föräldrar som tappar barnperspektivet och utsätter sina idrottande barn för negativ press istället för att visa sitt stöd.
Barnen mår dåligt och kan få både ont i magen och svårt att sova. Det är vanligt att de fejkar skador för att slippa vara med på matcher och i de flesta fall leder det till att de slutar med idrotten.
Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber är inne på samma linje.
- I värsta fall leder det till att barnen inte längre tycker det är kul med idrott, att pressen blir för stor och hård.
Klas Östberg, tidigare ansvarig läkare i Sveriges Olympiska kommitté, menar att barn inte är små vuxna men att de ofta behandlas som om de vore det. Och att föräldrarna bekräftas genom barnen.
- Jag tror många föräldrar driver på det här. Deras barn ska lära sig att prestera tidigt för komma långt i samhället. Det är status ha ett duktigt barn. Men till min klinik kommer det otroligt många skadade barn. Många vill sluta, men känner lojalitet mot föräldrarna.
Samspelet ledare och föräldrar
En undersökning gjord av SISU Idrottsutbildarna visar att många tränare upplever att föräldrarna utgör ett hinder för deras verksamhet, samtidigt som de är beroende av föräldrarnas engagemang. Kombinationen skapar lätt konflikter och negativ energi.
Även Karin Mattsson Weijber oroar sig för ledarna. Hon upplever att de föräldrar som uppträder aggressivt har blivit fler, vilket i slutändan gör att kanske inte bara barnen, utan även ledarna slutar.
Att skapa ett livslångt intresse för daglig fysisk aktivitet, motion, och friluftsliv är det absolut främsta bidraget från idrottsrörelsen för att minska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och fetma hos befolkningen. Och idrottsrörelsen behöver hjälp av idrottsföräldrarna.
Tre avgörande faktorer
Det finns tre olika faktorer som om en förälder måste ta hänsyn till om barnet ska få en bra upplevelse av sin idrott. En faktor, är förhållandet till barnet, vilket är det viktigaste. en annan är förhållandet till tränaren. En tredje faktor är, vilket inte är så uppenbart men kanske den mest komplicerade, är förhållandet till sig själv.
Som förälder måste du fylla på ditt barns må-bra-konto och genom honom eller henne allt stöd du kan, då det kan vara en svår uppgift att lyckas inom sin idrott. Du måste också samarbeta med och stödja tränaren, och även veta när och hur du ska ingripa om det uppstår verkliga problem. Slutligen måste du kunna behärska dig själv så att du kan hjälpa istället för att stjälpa ditt barn när det gäller att få ut mesta möjliga av idrottandet.
Nyckelord:
barnidrott, elitidrott, idrottsföräldrar
I dagens samhälle ska föräldradagarna helst fördelas lika mellan de båda föräldrarna. Men så ser det inte ut i samhället och detta diskuteras även på regeringsnivå. Skulle man däremot ta bort taket på inkomstnivån eller höja den så skulle det kanske se annorlunda ut.
Hur mycket man får i föräldrapenning baseras på årsinkomsten. Inkomstnivån har 2015 ett tak på 445 000 kronor per år. Det innebär att den högsta möjliga ersättningen per dag är 946 kronor. Har du däremot en årsinkomst som överstiger taket så får du ändå inte mer än den högsta ersättningen.
En del föräldrar har olika inkomster och så länge det finns ett tak för inkomstnivån så är det oftast föräldern med den lägre inkomsten som tar de flesta föräldradagarna. Även fast båda föräldrarna vill vara hemma lika mycket så är ekonomin en avgörande faktor. Skulle det inte finnas ett tak för inkomstnivån så skulle föräldrapenningen bli betydligt högre för de som har en hög inkomst, då skulle förmodligen flera föräldrar ha dagarna mer jämnt fördelade.
Samtidigt så har det blivit mer jämställt genom åren när det gäller uppdelningen av föräldradagarna. Allra helst om man ser hur det var förr, då var kvinnan hemma med barnen och mannen jobbade för att försörja familjen.
Detta är ett högaktuellt ämne som diskuteras flitigt i media, mellan kollegor, vänner och framför allt i hemmet om dessa föräldradagar. Även på regeringsnivå är detta en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna. Att det över huvudtaget finns ett tak för inkomstnivån kan tyckas märkligt, alla betalar ju ändå skatt på hela sin inkomst.
I en motion till riksdagen (2014/15:84) så tar kvinnorna ut drygt tre fjärdedelar av dagarna. Under småbarnsåren är kvinnors andel ännu större, 90 procent under det första året och 82 procent upp till barnets tvåårsdag. Detta vet arbetsgivarna och det kan finns med vid rekrytering, lönesättning och beslut om befordran eller fortbildning för kvinnor i fertil ålder. Inte att arbetsgivarna medvetet vill diskriminera men det kan vara en avgörande faktor. Enligt undersökningar från bland annat Göteborgs universitet visar att många arbetsgivare är direkt negativt inställda till att män tar ut föräldraledighet. En intressant detalj i det hela...
Nyckelord:
föräldrapenning, 2014/15:84, föräldrabalken, föräldraförsäkring
The post Off The Coast appeared first on Brandon Kraft.
Att det är skillnad på folk och folk i Sverige har väl inte undgått någon, men nu börjar det bli riktigt otäckt. Samtidigt som regeringen satsar miljoner på ”kampen mot näthat”, slår JO fast att en universitetsprofessor är i sin fulla rätt att skriva att han vill spotta på en kvinnlig journalist – det vill säga mig.
Den spottande professorn gjorde sig ett namn på Twitter i juli 2013 i samband med att han blev rasande på ett par tweets jag skrivit om islam kontra kristendom. Han kallade mig ”vidrig”, ”en plåga” samt ”en avskyvärd och liten människa”.
För att visa professorn att jag aldrig sänker mig till en sådan låg debattnivå skrev jag ”Kram på dig också!”. Då brann det fullständigt i professorsskallen. Så rasande blev han att han författade följande tweet till mig:
”Jag vill inte kramas med dig @ingridcarlqvist. Jag vill spotta dig i ansiktet om jag får chansen.”
Man kan ju tycka att en statligt anställd professor vid ärevördiga Lunds universitet borde kunna uttrycka sig lämpligare och med mera finess – även om han befinner sig på semester och kanske tagit sig ett glas eller två. Själv tyckte jag att jag vunnit debatten med hästlängder och hade inga planer på att göra någon affär av det, men såväl alternativa medier som Sydsvenskan hakade på historien och till sist blev Erik Svensson uppkallad till dekanen som menade att hans twittrande skadade universitetets anseende. Svensson klämde ur sig ett slags ursäkt på Twitter, men förklarade också att han ”blev provocerad av Ingrid Carlqvists grova generalisering av muslimer”.
Någon JO-anmälde dekanens uppsträckning av professor Svensson, och nu riktar Justitieombudsmannen skarp kritik mot universitetet, som de menar hotar professorns yttrandefrihet.
Jag, som är en varm anhängare av yttrandefrihet, blir dock beklämd. För detta är inte en fråga om den livsviktiga kritiken av totalitära ideologier, vansinniga religioner eller av maktens korrumperade kvinnor och män. Detta är dålig stil, rätt och slätt. Givetvis vill inget universitet eller andra statliga institutioner företrädas av människor med så dålig fostran att deras reaktion på människor som framför åsikter de själva ogillar, är att de vill spotta på dem. På latin (vilket ju borde hållas högt på Lunds universitet) kallas det decorum: “Dekorum, latin decorum, är inom klassisk litterär estetik en term som avser vad som är passande, och i överförd bemärkelse vad som är socialt passande i en situation. Att bryta mot genrens givna dekorum, kallas stilbrott.”
Det mest beklämmande är att JO med detta beslut sällat sig till alla de makter i landet som gör skillnad på folk och folk. Två år efter att regeringen beslöt satsa fyra miljoner kronor på ”näthatet mot kvinnor”, så säger regeringens ombudsman att det faller inom professorers yttrandefrihet att hota meningsmotståndare med spottattacker. Det är samma logik som tillåter rabiata imamer att predika död åt judarna som är ”apors och grisars avkomma”, samtidigt som man förbjuder demokratiälskande människor att uttrycka oro för den totalitära ideologin islams utbredning i Sverige genom att åtala och döma dem för Hets mot folkgrupp.
Sverige är sannerligen inte vad det varit.
Mattias Goldmann. Foto: Fores
Nu har det vänt; för första gången växer den globala ekonomin utan att de klimatpåverkande utsläppen ökar. Det ger ny kraft åt arbetet att hejda klimatförändringarna, med tre konkreta förslag till regeringen.
Destruktiva livet efter mammans liv
Destruktiva livet efter mammans liv
Per Magnusson ger dig en första kortrecension
Per Magnusson ger dig en första kortrecension
Allt bygger på ett missförstånd: Han kunnat undvika allt
INSÄNDARE Imorgon infaller Chaharshanbeh Suri, direkt översatt Onsdagsljusen. I Stockholm kallas den av för mig okända anledningar för Eldfesten. Den infaller årligen den sista tisdagen innan vårdagjämningen och firas ursprungligen av många iranska folkslag världen över.
Festligheterna som har sitt ursprung i det förislamiska Iran, är idag förbjudna av den Islamiska republiken då de [...]
Domar mot svensken faller på torsdag
Men landslagspolaren tror inte på en Zlatan i obalans