“Det föregående livet” – sonett av Charles Baudelaire
.
.
Jag har länge bott under ofantliga pelargångar, som havssolarna färgade med tusen eldar, och som deras höga pelare, raka och majestätiska, om kvällen kom att likna basaltgrottor.
Dyningarna förenade, då de välvde himlarnas spegelbilder, på ett högtidligt och oförklarligt sätt de allsmäktiga ackorden i deras rika musik, med den nedåtgående solens färger, återspeglade genom mina ögon,
det är där jag levt i stilla njutningar, mitt i det azurblå, i vågorna, bland prakten och nakna slavar, helt indränkta i parfymer,
som svalkade min panna med palmkvistar, och vilkas enda bestyr var att fördjupa den smärtsamma hemlighet, som fick mig att försmäkta.
.
(Skriven av Charles Baudelaire, publicerad i kulturtidskriften “Revue des deux mondes”, år 1855.)
.
.
På originalspråket franska:
.
J´ai longtemps habité sous de vastes portiques
Que les soleils marins teignaient de mille feux,
Et que leurs grands piliers, droits et majestueux,
Rendaient pareils, le soir, aux grottes basaltiques.
.
Les houles, en roulant les images des cieux,
Mêlaient dune façon solennelle et mystique
Les tout-puissants accords de leur riche musique
Aux couleurs du couchant reflété par mes yeux,
.
C´est là que j´ai vécu dans les voluptés calmes,
Au milieu de l´azur, des vagues, des splendeurs
Et des esclaves nus, tout imprégnés d´odeurs,
.
Qui me rafraîchissaient le front avec des palmes,
Et dont l´unique soin était d´approfondir
Le secret douloureux qui me faisait languir.
.
Fin
.
.
.
.
.
.
.