“De snälla tomtegubbarna” – hela Grimms saga
översatt till svenska, från den tyska folksagan “Die Wichtelmänner”, KHM 039.
Det var en gång en skomakare, som utan egen förskyllan, hade blivit nästan alldeles utfattig.
Till slut så hade han bara läder till ett enda par skor.
Han skar till skorna på kvällen, och tänkte göra arbetet färdigt nästa morgon.
Skomakaren hade gott samvete, och gick lugnt till sängs i förtröstan på Guds hjälp.
När han hade läst sin morgonbön följande dag i gryningen, och skulle sätta sig till sitt arbete, så stod skorna där färdiga.
Skomakaren tittade noga på dem, och såg att det var ett verkligt fint arbete.
Strax efteråt så kom en köpare in i skomakarverkstaden, och köparen tyckte att skorna var så fina, att han betalade en extra slant för dem.
För pengarna kunde skomakaren sedan köpa läder till två par skor.
Dessa skar han till på kvällen, för att sy dem med friska krafter följande morgon.
Men inte heller då, behövde han anstränga sig.
Skorna var färdiga när han vaknade, och köpare anmälde sig snart.
Nu fick skomakaren så mycket pengar, att han kunde skaffa läder till fyra par skor.
Även dessa, gjordes färdiga på natten, och så fortsatte det, natt efter natt.
Det som skomakaren skar till på kvällen, det stod färdigsytt följande morgon, och snart var han åter en välbärgad man.
Strax före jul, så sade skomakaren till sin hustru:
- Tycker du inte att vi skall stanna uppe i natt, och se vem det är som hjälper oss så bra ?
På natten gömde de sig i ett hörn i skomakarverkstaden, bakom några kläder som hängde där.
Vid midnatt så kom två små, nästan nakna tomtegubbar smygande.
De satte sig vid skomakarbordet och började sy och pligga med en sådan färdighet och talang, att ögonen höll på att trilla ur huvudet på mäster, av ren beundran.
Tomtegubbarna slutade inte förrän alla paren skor, var ordentligt färdiga.
- De små tomtarna har gjort oss förmögna, och vi borde verkligen tacka dem på något sätt, sade hustrun.
Jag skall sy ordentliga, varma kläder åt dem, om du kan väl göra dem var sitt par små sköna skor.
Mannen var genast med på förslaget, och redan på kvällen, så var alltsammans färdigt.
Istället för tillskurna skor, så lade de presenterna på skomakarbordet, och gömde sig sedan för att se, hur de små tomtarna tog emot dem.
De kom som vanligt vid midnatt, beredda att ta itu med arbetet.
De blev först förvånade, men sedan väldigt glada, när de fick se skomakarens och hans hustrus gåvor.
Tomtarna klädde skyndsamt på sig, medan de glatt sjöng:
- “Här står vi i de grannaste kläder
och i skor av allra bästa läder.
För skomakeri har vi blivit fina,
nu får mäster själv klara uppdragen sina.”
Sedan ställde de till en lustiger tomtedans över stolar och bänkar, och till slut så dansade de ut igenom dörren.
Sedan kom de aldrig mera tillbaka, fast det gjorde inte så mycket, för skomakaren behövde inte längre deras hjälp.
Nu hade han det bra ställt, och det gick honom alltid väl med allt vad han företog sig.
.
SLUT
.
.
.
.