Anders Eldeman fortsätter att i Melodikrysset ha med dubbelfrÃ¥gor, där de bÃ¥da delarna inte har nÃ¥got samband att tala om. I dag försökte han motivera det med att de bÃ¥da sÃ¥ngtitlarna innehöll förnamn, men annars hade ljudillustrationerna inte ett skvatt med varann att göra. För säkerhets skull spelade han en annan Owe Thörnqvist-text pÃ¥ melodin till ”Albin och Pia”, men visst var det den senare titeln som skulle ge oss svaret – här är hela sÃ¥ngtexten:
Albin och Pia
Text och musik: Owe Thörnqvist, 1957
I köket, uti gården, ner I dalen
där satt och grät en ensam flicka så söt
I samma gård, i dalen, fast i salen
satt pappa, storbonn Persson arg och röt,
ja, satt pappa, storbonn Persson arg och röt.
Han hördes skria: Pia, sluta tjuta,
din Albin kommer aldrig mera igen.
Han har nog segla’ vilse me’ sin skuta
Han skulle ha vare’ tebaks’ för länge sen,
ja, han skulle ha vare’ tebaks’ för länge sen.
Pille rumpan pej, filleluring lej, hadderittan tutan tej, tjo.
Min gård är god för nästan hundra tusen,
och Pia, du är enda dotern min.
Din Albin han är pankare än lusen,
men Slaktar-Emils penningpung är stinn,
ja, Slaktar-Emils penningpung är stinn.
Men I finsoffan satt Emil och rökte köpt cigarr och sÃ¥g illfundiger ut, nÃ¥ge’ nog…
Och Emil, len i truten, sade: Pia,
i mörron kväll så knackar jag på ditt kök,
DÃ¥ kömmer ja’ me’ blommer för Ã¥ fria,
ajö, Per Persson, tack för kaffegök,
ja, ajö, Per Persson, tack för kaffegök.
Och sÃ¥ gick han nerÃ¥t vreten, men vid postlÃ¥dan sÃ¥ stanna’ han Ã¥’ hade nÃ¥ge’ fiffel för sig.
O, Herre, giv mig styrka, gör mig modig,
kvad Pia, annars hoppar jag väl i ån,
För Emil är så elak, grym och blodig,
och min Albin e’ sÃ¥ lÃ¥ngt, lÃ¥ngt härifrÃ¥n,
ja, min Albin e’ sÃ¥ lÃ¥ngt, lÃ¥ngt härifrÃ¥n.
Men denna ödesdigra kväll I Norden
där kom en enkel rad som inte va’ glad.
Hon läste gång på gång de grymma orden
att Albin hade tatt’ sitt sista bad,
Ja, att Albin hade tatt’ sitt sista bad.
Men det var nÃ¥’ tjyv- och rackarspel me’ brevet, för det var poststämplat I Yxkroken.
Men Albin är på väg ifrån Alaska
med guldgaloner bÃ¥d’ pÃ¥ armar Ã¥ ben.
Han haver tatt’ en Hermodskurs per flaska,
mot hemmets kust nu styr han som kapten,
ja, mot hemmets kust nu styr han som kapten.
Men Pia gÃ¥r till stranden fylld av tÃ¥rar –
ska hennes kärlek aldrig finna sitt mål?
Till hösten kan hon fylla nitton vårar,
om hennes Albin lägger på ett kol,
ja, om hennes Albin lägger på ett kol.
Men innan Pia sjunker helt och hållet
ur böljan dyker upp och räddar sin tös
vår Albin, han har hoppat av sin jolle
och liftat sista biten med en gös,
ja, han lifta’ sista biten med en gös.
Men när storbonn fick se Albins uniform, dÃ¥ ändra han pÃ¥ sinnelaget tvärt och ställde till bröllop pÃ¥ fläcken i Ã¥tta dar…
Av detta skådespel vart Emil galen
Och klättra’ upp och satte sig I en tall.
Där sitter han och spejar ner I dalen
och sjunger på en konstig liten trall,
ja, han sjunger på en konstig liten trall:
Pille rumpan pej, filleluring lej, hadderittan tutan tej.
Av denna lilla visa kan vi lära
att icke låta flickors väntan bli lång,
att städse kärleksbreven assurera
och strunta i om svärfarsan e’ vrÃ¥ng,
och se upp med Slaktar-Emil nästa gång.
Pille rumpan pej, filleluring hej, hadderittan tutan tej.
Jag har, eftersom Owe liksom min hustru är hedersupplänning, sÃ¥ smÃ¥ningom blivit bekant med honom – vi har mötts pÃ¥ de Ã¥rliga landshövdingemiddagarna för hedersupplänningar pÃ¥ Uppsala slott. Vid ett av de tillfällena, när vi satt tillsammans vid kaffet, fick vi en inbjudan och biljetter till ett av hans framträdanden i Stockholm under hans never ending avskedsturné – märk att den här mannen nu är 89 Ã¥r och att jag i julklapp av Birgitta har fÃ¥tt biljetter till hans konsert i Musikens hus här i Uppsala. Jag hoppas att jag själv lever när den här konserten äger rum.
Nästa gÃ¥ng kan väl Eldeman koppla ihop Pia i ”Albin och Pia” med nÃ¥got textstycke ur Jan FridegÃ¥rds ”From och HÃ¥rd” – Pia är ju en femininform av latinets ”from”.
Varför Eldeman hade parat ihop den här thörnqvistlÃ¥ten med ”Anna, du kan väl stanna” undandrar sig min analysförmÃ¥ga. Men visst känner jag igen den här gamla schlagern frÃ¥n 1927. Dess text är skriven av Jules Sylvain och musiken av Valdemar Dalqvist.
Enligt min mening ska delarna i en dubbelfrÃ¥ga ha ett mer pÃ¥tagligt samband. Som att Tom Jones i en inspelning frÃ¥n 1999 av ”Burning Down the House” som medpyroman har Nina Persson frÃ¥n The Cardigans.
Lennart Palm gjorde i dag faktiskt en ganska lätt igenkännlig instrumentalversion av Gösta Linderholm-klassikern ”Rulla in en boll och lÃ¥t den rulla” (1978). Linderholm är mycket bra, ocksÃ¥ som lÃ¥tmakare, och jag rosar honom verkligen inte för att han har valturnerat med min hustru. Men jag vill gärna berätta om ett hyss han utsattes för under den turnén. Valtalaren, alltsÃ¥ Birgitta, hade som turnéfunktionär med sig min kollega pÃ¥ partiexpeditionen Eva Warnvik, och de bÃ¥da damerna beslöt sig för att utsätta Gösta för en överraskning. Till den ändan inköptes ett par damtrosor modell större, och när Gösta sjöng en annan av sina kända sÃ¥nger,
Ängarnas vals
Text och musik: Gösta Linderholm, 1981
Sommaren kom och visst älskade vi
lika hett som någonsin förr
Du färgade garner i forsarnas skum
i rosa och lila kulör
Katten tog råttor i vindkrusat gräs,
älgen Ruth fick två små barn
Det doftade tvätt från luftburet band
och ladan stod hjälpligt kvar
Dina trosor blev kvar på linan
Myren var mjuk och myggen flög tätt,
vi plockade hjortron och slån
Dimman tog dalen i svävande vitt
då näcken tog paus ner vid ån
Albert med lien slog tusende strån,
ett med smultron lämna’ han kvar.
Lillflickan dansade ängarnas vals
och pojken flög drake med far
Dina trosor blev kvar på linan
Häggen den doftade in i vårt rum
lika starkt som någonsin förr
Domherren sjöng oss till tröst i en sång
då löven föll framför vår dörr
Ingenting får vi tillbaka min vän,
sommar’n tog våra frågor och svar
Låt oss än vara nyfiket unga min vän,
det finns nydrömda stigar kvar
Dina trosor blev kvar på linan
…sÃ¥ hyvade de bÃ¥da damerna upp de inköpta trosorna pÃ¥ scenen, i riktning Gösta.
Den här sÃ¥ngen fanns pÃ¥ Gösta Linderholms LP â€Livskraft†(Metronome MLP5.680, 1981, distribution Warner).
En ljuvligt fin visa – det är inte bara politiken som var bättre förr.
Och Gösta lär ha rodnat en smula, när de båda damerna kastade trosorna upp på scenen.
Dagens kryss startade ocksÃ¥ med en dubbelfrÃ¥ga. Vi skulle klara förnamn plus efternamn pÃ¥ den manlige artist som sjöng ”You Can’t Hurry Love”. Jag är inte sÃ¥ väl bekant med Phil Collins och hans musik, men det var han som sjöng.
Riktigt svÃ¥r, för mig i alla fall, var frÃ¥gan om vem som sjöng ”Passion Is Back” – jag har nämligen aldrig dragits till discomusik. Men de som gör det känner säkert till Amanda Lear. För egen del är jag mycket mer förtrogen med King Lear.
PÃ¥ ett sätt var väl en annan frÃ¥ga i dagens kryss, den som illustrerades med ”Good Night, Sweetheart” lika svÃ¥r, fast för en annan kategori av krysslösare, de som aldrig skulle komma pÃ¥ idén att lyssna pÃ¥ Anders Eldemans ”Da Capo”, som avslutas med den nämnda lÃ¥ten. Sveriges Radios musikutbud är i dag oerhört segregerat. I motsats till vad som förr bjöds i grammofontimmen mÃ¥ste man själv aktivt leta upp radioprogram där man fÃ¥r höra sÃ¥dant som den nämnda lÃ¥ten med Al Bowlly.
Så några frågor som krävde kunskap om barnkultur.
När våra barn var små, läste vi självklart Torbjørn Egners böcker om Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen för dem, likaså hans berättelser om folk och rövare i Kamomilla stad. Mina intryck av besök i bokhandeln är att den här branschen i mycket mindre utsträckning än förr är intresserad av klassiker.
Men Astrid Lindgrens barnböcker ges i alla fall ständigt ut på nytt, och trots att intresset för att själv äga filmer starkt har minskat, återutges åtminstone de mest attraktiva filmatiseringarna. Och fortfarande är det stora delar av svenska folket som så att säga Melodivägen kan identifiera Karlsson på taket, som i dag skulle ge oss kryssordet tak.
Steven Spielbergs skapelse ET verkar också leva vidare.
Jag vet inte hur välkänd Lisa Nilssons tolkning av ”När jag var gift med Herman” är, men dess upphovskvinna, Kristina Lugn, har ju utan tvekan exponerats i media under den utdragna krisen i Svenska akademien.
En författare jag för egen del har nästan allt av och som jag har läst i mycket stor utsträckning är Stig Claesson, ofta kallad Slas. Han var bland mycket annat – han var ocksÃ¥ bildkonstnär och illustrerade sina egna böcker – ocksÃ¥ samhällsengagerad, vilket vi fick exempel pÃ¥ i dagens kryss. När jag med början i julnumret (nummer 20) 1974 gjorde om partiorganet Aktuellt i politiken (s) till ett socialdemokratiskt familjemagasin med drag av gamla Folket i Bild och började publicera sÃ¥dant som serier och noveller, startade jag det senare med publicering av Slas-novellen ”Julfrid”- Jag sörjer fortfarande att dagens AiP har släppt alla sÃ¥dana ambitioner.
Kvar dÃ¥ att redovisa svaret pÃ¥ är dagens allra sista frÃ¥ga. 2008 sjöngs ”Du som tog mitt hjärta” in av Patrik Isaksson och Sarah Dawn Finer, och dÃ¥ förstÃ¥r ni förstÃ¥s varför jag har sparat ocksÃ¥ svaret till allra sist i svarsredovisningen. Dawn Finer startar i kväll melodifestivaluttagningarna, och dem kan man ju inte missa, om man som jag tänker fortsätta lösa Melodikrysset.
Välkommen till MelloBloggen
17:31 
).
