Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“De tre små dvärgarna” – Bröderna Grimm
.
.
..Det var en gång en gammal skomakare, som hade en hustru, som blev sjuk och dog.
Ungefär ett år senare, tyckte skomakaren att han gott kunde gifta sig igen. Saken var den, att han hade träffat en änka, som också ville gifta om sig.
Nu var det så, att skomakaren hade en mycket vacker dotter, medan änkan hade en mycket ful dotter. Skomakaren hoppades att de två flickorna skulle bli goda vänner, men de var så olika, så som natt och dag.
Skomakarens egen dotter, var lika snäll och god som hon var vacker, men änkans dotter var lika elak och otrevlig som hon var ful.
Vintern hade knappt mer än börjat, när skomakaren gifte sig med änkan, men allt eftersom veckorna gick, började hon hata sin snälla styvdotter, mer och mer.
Hon hatade henne allra mest när hon såg flickorna sitta bredvid varandra, för då kunde hon med ett halvt öga, se vem som var vackrast.
Vintern kom, floden frös och blev hård som sten, och dalen täcktes av snö. Då sydde skomakarens hustru en mantel av papper till styvdottern, och skickade ut henne i den bittra kölden.
- Du skall plocka en korg full med smultron åt mig, sade hon till flickan. Och våga dig inte att komma tillbaka förrän korgen är full !
.
- Men marken är frusen, och snön ligger djup, sade den stackars flickan.
Vill du att jag fryser ihjäl ?
I stället för att svara, öppnade styvsystern dörren, och knuffade ut henne i snön. Så skrek hon innan hon slängde igen dörren:
- Och kom ihåg att korgen måste vara full !
Flickan gick ut i skogen, där varje grässtrå var täckt av snö. Inte ett enda smultron syntes till.
Darrande av köld, kom hon så äntligen till en liten stuga, som låg mitt i skogen. Här bodde tre små dvärgar, och när de såg flickan vid sin dörr, ropade de åt henne att komma in.
De lät henne sitta vid elden, tog av henne pappersmanteln, och frågade om hon hade någonting ätbart i sin korg.
- Bara en bit bröd, svarade hon. Min styvmoder ville inte ge mig något mer. Men jag delar gärna med mig till er.
Och så delade hon brödet i fyra delar, och gav dvärgarna var sin bit.
- Varför är du i skogen, en sådan här dag ? frågade en av de små männen.
- Jag skall plocka korgen full med smultron, sade flickan. Tack för att jag fick komma in till er. Nu måste jag fortsätta att leta efter bär.
.
“De tre små dvärgarna” – Nedtecknad av Bröderna Grimm
.
- Vi undrar om du inte vill hjälpa oss först, sade en annan dvärg. Tag den här kvasten, och sopa bort snön utanför vår dörr. Vill du göra det ?
- Ja visst, sade den snälla flickan, som gärna ville hjälpa de små männen.
Det tar inte lång tid. Och så tog hon kvasten, och gick ut.
När hon hade gått, viskade den störste av dvärgarna:
- Vad skall vi ge henne ? Hon delade sitt bröd med oss, och nu sopar hon undan snön.
- Jag skänker henne skönhet, som blir större för varje dag som går, sade den yngste och fetaste av dvärgarna.
- Min gåva, är att ett guldmynt skall falla ur hennes mun, för varje ord hon säger, sade mellandvärgen.
- Och min, att kungens son skall se henne och förälska sig i henne, sade den störste av dvärgarna.
Sedan, när flickan kom in igen, med ansiktet lysande av lycka, blev de alldeles tysta.
- Titta ! utropade hon. Titta vad jag hittade under snön. Härliga röda smultron ! Hon höll upp sin korg.
.
Men de tre små dvärgarna blev inte ett dugg förvånade. De önskade henne “lycka till” på hemvägen, och stod i dörren och vinkade åt henne, när hon gick.
Styvmodern sade inte så mycket som ett “Tack”, när hon fick smultronen, utan bannade styvdottern, för att hon hade varit borta så länge.
- Jag kom till en liten stuga… började skomakardottern, men hejdade sig genast.
En skur av guldstenar, föll ur hennes mun, och blev liggande på golvet.
- Vad skall nu detta föreställa ? Ropade änkans dotter, som just kommit in. Kastar hon guld omkring sig, som om det var socker ?
Jag kan väl aldrig tro, att du råkade hitta en guldsäck i skogen ?
Med viss svårighet, berättade skomakardottern vad hon varit med om, och när hon slutade, låg det en hel förmögenhet av guldslantar vid hennes fötter.
- Ge mig min mantel, så går jag genast ut i skogen, jag också, sade den fula flickan till sin mor, när skomakarens dotter hade lämnat dem ensamma. Jag skall nog hitta stugan och få precis lika mycket av dvärgarna som hon har fått.
Modern svepte in sin dotter i en varm pälsmantel, packade hennes korg med bröd, kött och sockerkaka, och lät henne gå ut i skogen.
.
.
Snart hittade flickan stugan, och knackade på dörren.
De tre små männen, bad henne vänligt att stiga in. Sedan lät de henne sätta sig vid elden, tog av henne den varma pälsmanteln, och frågade om hon hade något ätbart i sin korg.
- Ja, det har jag, sade flickan, som hittills inte hade sagt så mycket som tack.
- Vill du dela med dig till oss ? frågade den störste av dvärgarna.
- Nej, det vill jag då rakt inte ! Fräste flickan. Jag har knappt så att det räcker till mig själv !
Och sedan tog hon fram brödet och köttet, och började äta.
Hon åt upp sockerkakan också. medan de tre små männen tysta tittade på.
Så snart flickan hade svalt den sista smulan, sade de till henne:
- Vill du hjälpa oss att sopa bort snön, utanför vår dörr ?
- Här är kvasten !
- Sopa får ni göra själva, svarade den fula flickan ovänligt. Jag är inte er piga !
Och sedan slängde hon kvasten i ett hörn. Nu skall jag gå ut och lete efter smultron. Min styvsyster sade att hon hittade alldeles fullt med smultron, utanför er dörr.
.
Och så klampade hon ut ur stugan.
- Vad skall vi ge henne ? frågade dvärgarna varandra. Hon är så elak och bortskämd, att det rakt inte kan bli något värdefullt.
- Min gåva blir att hennes fulhet skall öka för varje dag, sade den störste dvärgen.
- Och min, att en padda skall hoppa ur hennes mun, för varje ord som hon säger, sade mellandvärgen.
Och det är, som du säkert vet, alla dvärgars och älvors favoritbestraffning.
- Min gåva blir att hon skall få bli riktigt blöt i floden, sade den tredje och fetaste av de små männen.
Änkans dotter letade förgäves efter smultron, och gick tillbaka hem utan att tacka dvärgarna för att hon hade fått sitta vid deras eld.
Flickan var på ett mycket dåligt humör, och skrek ut ett par ilskna ord, så fort hon hade kommit innanför dörren. Tänk dig hennes mors förfäran, när tre paddor föll från hennes mun, och började att hoppa över köksgolvet.
Efter det, så hatade styvmodern skomakarens dotter mer än någonsin.
Redan nästa dag, gav hon flickan ett nät och en yxa.
.
“De tre små dvärgarna” – Nedtecknad av Bröderna Grimm
.
- Tag det här nätet, och gå till dammen, sade hon. Hugg hål i isen och drag nätet fram och tillbaka, så att fisken fastnar i det. Och våga dig inte att komma hem utan fisk.
Den stackars flickan blev alldeles blå i ansiktet, och stel om fingrarna av köld, fastän hon sprang till dammen med det tunga nätet släpande efter sig.
Så högg hom hål i isen med yxan, och drog nätet fram och tillbaka genom vattnet.
Men inte en enda fisk, fastnade i nätet.
Gång på gång, försökte hon och tänkte just ge upp, när hon hörde ljudet av hästhovar. Det kom någon på vägen, som gick förbi dammen.
När hon tittade bakåt, fick hon se kungens vagn närma sig i rask takt.
Den unge kungen stannade, när han såg den vackra flickan på isen, och vinkade åt henne att komma fram till honom.
- Vad gör du här ? frågade han nufiket.
- Jag försöker fånga fisk i mitt nät, svarade flickan, och för varje ord hon sade, så föll en guldslant ner på isen.
Vem vet, om det var guldet, eller skomakardotterns skönhet, som först tilltalade den stilige unge kungen ?
Hur som helst, han bjöd henne att följa med till sitt slott och innan de kommit fram, var de djupt förälskade i varandra. Redan nästa dag, stod bröllopet.
Så gick det ett helt år.
.
De var mycket lyckliga, särskilt då den unge kungen.
Hans unga fru, blev bara vackrare och vackrare för varje dag som gick, men det var inte bara det, som gjorde kungen lycklig.
Ständigt tappade hon guldslantar omkring sig, som hon samlade ihop och gav till honom. Och han, i sin tur, gav dem till sitt fattiga folk.
Mot slutet av året, så fick drottningen en söt liten gosse, och de tre små dvärgarna i skogen, kom till det stora dopkalaset.
Men de sade inte ett ord om de gåvor som de en gång hade gett den snälla skomakardottern.
Och hur gick det då för den gamle skomakaren ? Med tiden blev han så trött på sin gnatiga hustru, och hennes fula dotter, som bara blev fulare och fulare för varje dag, att han till sist knuffade dem i floden, båda två.
- Våga er att komma tillbaka ” Ropade han efter dem, när de klafsade upp på den motsatta stranden.
Jag är urledsen på er båda två, och på paddorna !
Sedan gick skomakaren till slottet, där hans dotter med glädje tog emot honom.
Hon gav honom en hel rad vackra rum att bo i, och en egen tjänare.
Därför stannade han hos henne, under alla sina återstående dagar, och var mycket lycklig.
.
- Slut -
.
Kommentarer om sagan HÄR
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >