Kokt Hans o Greta.nu » “Kristallkulan”- Saga av Bröderna Grimm

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större !    Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !


    Annons/Ad:

“Kristallkulan”- Saga av Bröderna Grimm

..Bearbetad och moderniserad, efter den tyska sagan “Die Kristallkugel”.

.

..Det var en gång en kung, som ville bygga sig ett sommarslott, i en skog som låg i hans rike. Men i samma skog, bodde det också en elak häxa, som kunde trolla.

När timmerhuggarna kom och började hugga ner de väldiga träden, blev häxan rasande. - Hon skulle hämnas !

En dag, kom två av kungens tre söner till skogen, för att se hur det gick med slottsbygget. Då grep häxan tillfället, och förvandlade den ene av sönerna till en stor örn, som dömdes att leva i de höga, klippiga bergen.

Den andra sonen förvandlade hon till en jättestor val, som efter den dagen, skulle ha sitt hem i den vida oceanen. – Endast två timmar om dagen, återfick bröderna sin mänskliga gestalt.

Nöjd och belåten med allt det onda hon hade gjort kungen, försvann hon för evigt bort ifrån skogen. Men, när nyheten om de två sönernas öde nådde kungen, blev han sjuk av sorg.

Visserligen hade han en son till, som var yngre än de båda andra, men den yngste var en glad och munter pojke, som aldrig kunde vara allvarsam långa stunder i taget. – Han kunde då rakt inte regera riket, den dag kungen blev för gammal.

- Sörj inte så far, sade den unge prinsen, som förstod vad den gamla kungen tänkte. – Jag ger mig ut och letar reda på en trollkarl, som kan ge mina bröder tillbaka deras mänskliga gestalt ! Sade den yngste sonen.

.

Kungen trodde inte mycket på sin yngste son, men det berättade han inte, utan lät honom gå.

Och prinsen gav sig genast iväg. I många månader vandrade han omkring, och till slut kom han fram till ett land, där solen sken, både dag och natt.

Allting i det landet, var gult som guld – gräset, träden, och blommorna.

- Du har kommit till “Den gyllene solens land”, fick han veta av en gammal gubbe, som han träffade på.

- Har ni några trollkarlar i det här underbara landet ? frågade prinsen.

- Vi har bara en, och han är både elak och ond, sade gubben. – Han har rövat bort kungens enda barn; vår vackra prinsessa. Nu håller han henne fången i ett stort slott bland bergen.

- Då ska jag hitta det slottet ! utropade den unge prinsen. Jag skall hitta dit också, om det så skall ta mig många, långa år. Också om jag hinner bli lika gammal som du, min gode gubbe !

- Många män, lika unga, modiga och ståtliga, som du själv, har försökt ! sade den gamle mannen. Men ingen har kommit tillbaka.

Prinsen vinkade och log, när han tackade den gamle.

Sedan gav han sig iväg in i den djupa skogen.

.

Kristallkulan - Die Kristallkugel – Bröderna Grimm

.

Snart hörde han högljudda skrik och vrål, och grep sitt svärd, för han trodde att ett vilddjur tänkte kasta sig över honom.

I stället fick han se två väldiga jättar, med armar grova som trädstammar, som slogs på liv och död.

Deras kamp var så våldsam, att prinsen förstod att en av dem snart skulle få sätta livet till.

- STOPP ! Ropade prinsen det högsta han kunde. Kan ni inte göra upp er tvist på ett bättre sätt ?

Då slutade jättarna slåss, och de tittade på prinsen med förvåning.

- Gå din väg, lilla människa, vrålade den rödhårige jätten.

- Inte förrän ni har talat om varför ni slåss, svarade den unge prinsen käckt.

Den minste av jättarna, som hade långt, svart hår, pekade på en gammal trasig luva, som låg i gräset.

- Vi slåss om luvan där, sade han. Den som vinner kampen får luvan.

- Nu skojar ni väl ändå ? utropade prinsen förvånat. Den där gamla trasiga luvan, är väl ingenting att strida om ?

- Där tar du fel, sade den rödhårige jätten. Det är en önskeluva, och den som sätter på sig luvan, kan önska sig vart han vill.

.

- Jaså, ja det var en annan sak, sade prinsen. Nu vet jag vad vi skall göra.

Jag tar på mig luvan, och går och ställer mig under den stora eken, där borta. Sedan springer ni två i kapp fram till mig.

Den som vinner kapplöpningen, vinner också luvan !

De två jättarna tittade på varandra. Båda var innerst inne trötta på kampen, och nu tyckte de att det här var ett förnuftigt sätt att avgöra tvisten på.

- Det går vi med på, sade den rödhårige jätten.

Sätt på dig luvan och gå bort till trädet. Vi ställer upp oss här, och när du ropar “Klara, färdiga gå”, så springer vi.

Prinsen satte på sig luvan, och gick sakta bort mot trädet. Men medan han gick, började han tänka på sina bröder, och på den vackra prinsessan, som satt fången i ett gammalt slott.

Han måste hitta det där slottet, på något sätt. Och utan att egentligen tänka sig för, suckade han och sade:

- Jag önskar att jag var vid trollkarlens slott, just i detta ögonblick.

.

.

Ingen blev mer förvånad, än prinsen, när han ett – tu – tre, stod på toppen av ett högt berg, framför grindarna till ett stort slott, som blänkte i solen. Då kom han ihåg önskeluvan, som han förstås ännu hade på sig.

- Varför inte utnyttja min goda tur ett tag till ? tänkte han. Men så fort jag har hittat den elaka trollkarlen, och räddat prinsessan, så skall jag se till att jättarna får sin önskeluva tillbaka.

Prinsen steg in i slottet och var fast besluten att kämpa sig fram till den vackra prinsessan.

Men, alla rum som han kom in i, var tomma.

Till slut hamnade prinsen i en lång korridor, och i änden på den, låg ett litet rum som han tittade in i.

Där inne stod – inte den vackra prinsessan, vilket han hade hoppats på, – utan en böjd, och skrumpen gumma, med rynkor i ansiktet, och med hår som råttsvansar.

Prinsen tyckte hon var så ful, att han inte ville titta på henne, och vände sig om för att gå.

- Nej! skrek gumman. Gå inte förrän du har sett mig sådan som jag verkligen är! Och gumman sprang fram till honom och höll upp en liten spegel, med baksida av silver.

- Titta i spegeln fortsatte hon. Där skall du få se en prinsessa !

.

Lydigt tittade prinsen i spegeln, och ansiktet han såg där, var så vackert att han knappt kunde ta ögonen ifrån det.

- En elak trollkarl, som bor i slottets torn, har förtrollat mig. Berättade prinsessan. Om du har beslutat dig för att rädda mig, så måste du utföra många tappra dåd.

Andra unga män, som har kommit hit till slottet, har gått under, när de har försökt.

Jag fruktar för ditt liv, ädle prins.

- Jag är beredd att göra vad som helst, svarade prinsen, och höll stadigt ögonen på spegeln. Säg mig bara vad jag skall göra för att befria dig ur den fruktansvärda förtrollningen.

- Du måste finna kristallkulan, sade prinsessan.

Men först skall du lämna slottet och utmana en väldig vild tjur till kamp på liv och död. Om ditt svärd inte hittar raka vägen in i hans hjärta, kommer han att ta dig på sina förskräckliga horn, och krossa dig mot marken.

- Jag skall kämpa mot den vilda tjuren, och jag skall döda honom, lovade prinsen.

- När han ligger död, vid dina fötter, kommer en eldröd fågel att stiga upp ur hans kropp, fortsatte prinsessan.

.

Kristallkulan - Die Kristallkugel – Bröderna Grimm

.

I sina klor, håller eldfågeln ett stort runt ägg, som är glödhett, när man rör vid det.

Inuti det glödande ägget, finns kristallkulan.

När du har kristallkulan i dina händer, kan trollkarlen inte göra dig något ont. Istället blir du herre över honom, och han måste lyda dina befallningar.

- Det är bara tre saker jag önskar mig i livet, sade prinsen. Jag vill återge mina stackars bröder deras mänskliga gestalt, jag vill bryta förtrollningen som vilar över dig, och jag vill…Sedan log prinsen. Fråga mig inte vad det tredje är. Det skall jag tala om för dig, när de andra två önskningarna har gått i uppfyllelse.

Den modige, unge prinsen, sprang med draget svärd nerför berget.

Där, vid foten utav berget, väntade en vild tjur, med långa otäcka horn, på prinsen.

Gång på gång, försökte prinsen driva sitt svärd in i tjurens hjärta, men gång på gång misslyckades han också.

En gång kastades han högt upp i luften av tjurens förfärliga horn. En annan gång, så trampades han nästan ihjäl av tjurens rasande klövar. Men varje gång, kom prinsen tillbaka till striden.

.

Så, äntligen, efter en lång och förtvivlad kamp, drev prinsen sitt svärd, djupt in i vilddjurets hjärta. När den väldiga kroppen sakta sjönk till marken, visade sig plötsligt en stor, eldröd fågel, som flög upp mot skyn.

Prinsen såg att den hade ett rött ägg mellan sina kraftiga klor. Men vad kunde han göra, annat än att hjälplöst titta på, när fågeln försvann ?

I vild förtvivlan, kastade sig prinsen till marken. Trots den förskräckliga striden, hade han förlorat allt, för han visste ju att kristallkulan fanns inuti ägget.

Då svävade plötsligt en stor örn över honom. Prinsen kände hur hjärtat började slå, för den väldiga örnen var hans bror, som nu tänkte utmana eldfågeln !

Örnen gjorde en störtdykning mot fågeln, drev ut den till havs, och hackade den, om och om igen, med sin kraftiga näbb.

Till slut tappade fågeln det dyrbara ägget, i havet.

- Då är det ändå förgäves, ropade prinsen, när han sprang ned till vattnet. – Nu ligger ägget på havets botten.

Men där hade han fel !

Plötsligt sköt ägget upp på en väldig vattenstråle. Sedan såg prinsen den jättestora vattensprutande valen, och förstod att det var hans andre bror, som hade kommit till hans räddning.

.

.

Valen kastade upp ägget på sandstranden. Där låg det – rött, men inte längre glödande hett.

Prinsen tog upp det, och slog hål på det, och inuti fanns kristallkulan !

Med ett glädjerop, sprang prinsen uppför berget, och in i slottet. Upp, upp, uppför de hundra vindlande trappstegen stormade han, ända upp till trollkarlens torn.

Där satt trollkarlen, böjd över en annan kristallkula, som var insvept i dimma och dis.

Han tittade inte på prinsen, han mumlade bara:

- Nu är du herre över både slottet och över alla trollkarlar. Vad önskar du ?

- Jag vill ge mina bröder tillbaka deras verkliga gestalt, och prinsessan hennes forna skönhet, svarade prinsen, och sträckte fram kristallkulan mot trollkarlen.

- Herre, det är redan gjort, svarade trollkarlen. Titta in i din kristallkula.

Prinsen gjorde det, och till sin stora glädje såg han sina bröder promenerande, arm i arm i faderns slottsträdgård. Sedan såg han prinsessan. Hennes hår låg som gyllene silke över de späda axlarna, och hon log och tittade i sin spegel.

- Nu vill jag dig inget mer, sade prinsen till trollkarlen.

Försvinn omedelbart från slottet, så skall jag inte straffa dig för dina illdåd.

.

Trollkarlen reste sig. Med ett jämmerskri, som blev allt svagare, gick han upp i rök, innan den förvånade prinsen hann säga ett endaste ord.

Ner, ner, nerför den vindlande trappan, sprang nu prinsen – och rakt i prinsessans rum. Hon väntade honom.

- Vad är din tredje önskan ? frågade hon blygt, när han tog henne i sin famn.

- Att du vill gifta dig med mig, svarade prinsen skrattande. Och att få föra dig till min fars slott, där din skönhet och godhet skall vinna allas hjärtan.

Och prinsen och prinsessan gifte sig, och fick så småningom det sötaste lilla flickebarn.

Så snart hon blivit tillräckligt stor, berättade de för henne om kristallkulan, som alltid låg på en röd sammetskudde, i ett silverskrin i tronsalen.

- Det roligaste var när de två jättarna slogs, sade den lilla flickan.

Men hur gick det med önskeluvan ?

Då lyfte prinsen upp den förtrollade kristallkulan, och bad henne titta in i den.

- Vad tror du hon såg ?

Jo, en gammal trasig önskeluva, som hängde på en gren, och bredvid kämpade två väldiga jättar – den ene rödhårig, den andre svarthårig – en våldsam kamp mot varandra.

- Du skulle nog ha behållit önskeluvan ändå, sade den lilla kloka prinsessan. Då hade de inte haft något att slåss om.

- Vad tror du om den saken ?

.

- Slut -

.

- Känner du igen något ur den här sagan, som har hänt dig, i ditt liv ?

- Skriv gärna och berätta HÄR

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=8884

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:

Andra läser också: (Others also read):

     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Mer på samma ämne: (More on the same topic):

.
Sök vad du vill: / Search what you want: .

Andra närbesläktade ämnen: / More related topics:

.

Skicka in en kommentar: / Leave a Reply:


KHOG/Ih Z 8 (622x250)

Sök i svenska Wikipedia:
Search english Wikipedia:

-----
Sök synonymer:
Search synonyms:

-----
Sök bilder:
Search images:

-----
Sök i Youtube:
Search Youtube:


Gå till artikelns start, här > / Go to Top, here >

Gå till menyn, här > / Go to Menu, here >




Annons/Ad:



Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu