Kokt Hans o Greta.nu » Spöksagor

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större !    Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !

“Hämnd får man alltid” – svensk spöknovell

..av Selma Lagerlöf

.

Det var en lång och rätt bred dal. På dess ena sida stod en räcka taggiga kustberg och på den andra, en jämnhög ås, som var klädd med tät skog.

Nere i dalen fanns en kyrka och en vid, öppen bygd, där all skog var bortröjd.

En söndagskväll var det, och solnedgången låg och brann bakom kustbergen. Folk, som hela dagen sovit inne i stugorna, kom ut på gårdsplanen, sträckte på sig och lyssnade för att höra om det ljöd dansmusik från något av världens fyra hörn.

Den som lyckades uppfånga en enda ton från en giga, bar det av med på de smala, snöiga byvägarna, och där kom han drivande fram som på måfå, långsamt och sävligt, men dock med lekstugan säkert i sikte.

Så kom grupp efter grupp glidande inom dörren hos Arild Kolare i skogsbrynet.

Där frågade ingen efter vem som kom; den nye gästen stod en stund nere vid dörren, vande ögonen vid röken, som välvde fram under rökfånget och bolmade omkring i rummet innan den fann vägen till hålet i taket, och så gav sig den nykomne in i leken.

Ringdansen gick över jordgolvet, halmen var bortsparkad, grisarna uppkörda från gropen under takhålet där de helst höll till, stort svängrum var det icke, men Arild själv skötte gigan, och dansen förlöpte likaså väl där inne i vinterfjället som den skulle gått en sommarkväll i en skogsbacke.

.

Arild hade en hustru som hette Tora, och hon brukade alltid krypa undan i någon mörk vrå då han bjöd på dans.

Hon var folkskygg och rädd, hade nästan alltid gått i skogen som vallhjon och hade ord om sig att kunna se mer än andra.

Denna kväll var hon ovanligt glad, dolde sig ej utan satt framme vid spishällen, där stockbrasan var rest alldeles bredvid henne.

Det fanns lite färg i hennes breda, feta ansikte, ögonen vilka var ljusa som vatten blickade livligt, och hon rörde de stora händerna, då hon talade.

Alltsom folk lade märke till henne, gick man ur leken och kom fram och hälsade.

Den hon då gripit om handen höll hon kvar, tills hon fått berätta vad som denna morgon hänt henne.

Hon var förlägen att komma fram med det, men så stolt att hon måste säga det.

Folk hade annars svårt att låta bli att skratta, då hon berättade vad hon sett och drömt.

Nu skulle man ändock se att hennes siargåva var värd något.

.

Novellens namn

“Hämnd får man alltid” / Svensk spöknovell av Selma Lagerlöf

Novellens namn

.

På morgonsidan, hade hon legat och drömt att hennes tre getter gick vilse uppe på storskogen.

Hon hade hört dem bräka så ömkligt att hon vaknat.

Då hon nu sett upp hade hon genast varsnat alla getterna i sin kätte nere vid dörren, och hon hade ju först tänkt att detta endast var en vanlig dröm. Men så kom en oro över henne.

“Nej, nej, detta är en vanlig siardröm”, hade hon sagt till sig själv.

Därmed hade hon stått upp, klätt sig i skinnkläderna, kastat luren över axeln och gett sig upp i skogen.

Hon hade vikit av från vägen, gått efter andens anvisning och varit nära att fastna i snåren.

Hon skrattade lågt då hon berättade detta. Visste de vad det var att gå från vägen i storskogen ?

Bottenlös mark, som ej frös i någon köld, snår som fyllde varje tomrum mellan stammarna, revor och rötter och stickande taggar och nedvräkta träd, det var det allt uppe i storskogen.

- “Men där uppe fann jag tre vilda bockar”, sade hon. “Kom och se vad jag fann där”.

.

Han förde sin gäst utmed räckan av de dansande hän till sängskåpet, som var väggfast och skyddat av dörrar. Hon öppnade dörren, lyste för sig med en sticka och visade hur där inne på den breda bädden låg tre män.

De var alla i rivna trasor, utmagrade var de, så att ansiktsknotorna kastade svarta skuggor på kinderna, men dragen var djärva och vackra. De sov så att varken dansen eller Toras förevisning kunde väcka dem.

- Detta är mina tre vilda bockar, som jag fann i snåren, sade hon.

Det är tre fattiga gesäller, som gått vilse på storskogen och irrat där i åtta dagar.

Om jag ej kommit skulle de nu varit döda.

Hela dagen har jag kokat mat, och nu sover de. Se hur de sover !

- Det är en Guds nåd som låtit dig rädda dem, Tora, sade hennes gäster.

- Gud ville att jag ej alltid skulle vara ett åtlöje, sade kvinnan.

På detta sätt förled kvällen.

Men fram mot liggdags skedde ett avbrott. Då slogs dörren upp med fart och en lång och stor man kom in.

Han bröt genom ringen av dansande, ställde sig mitt på golvet och höjde handen.

.

Webbplatsens namn

Kokt-Hans-gravsten

Webbplatsens namn

.

Det var prästen, herr Ane, han kom att förbjuda dansen i söndagsnatten.

Han hade denna dag stått i kyrkan och predikat för tomma väggar.

Han hade trott att pest och örlog tagit bort alla människor, men nej, här var de, här i lekstugan fanns de.

Och prästen avkunnade bot och kyrkoplikt över dem alla.

Nu när han funnit dem, sade han, skulle de höra hans predikan.

Han talade och rev ned deras glädje, skrämde dem med det förfärliga kommande livet, så att de aldrig mer tyckte sig kunna lyfta en fot till dans.

- “Dansa nu, om det lyster eder, sade prästen, dansa nu, nu vet I vart I dansar !”

Somliga smög tysta bort, andra stod förlägna, sökte hålla sig morska men började snart småsnyfta.

En tös, som nyss dansat som vildast, föll på knä och kysste prästens hand.

Ingen vågade säga emot honom mer än Tora. Hon, som eljest alltid var rädd, kom fram bred och viss på sin sak.

- Präst, sade hon, här har vi dansat alla söndagskvällar i alla dessa år, och dock är detta ett Guds hus. Du skall höra hur Gud i dag gjutit sin välsignelse över mig.

.

- “Trollkarlen”, sade prästen, “vill du tiga. Det som kommer till dig av välsignelse är djävulens välsignelse.

Ikväll talar jag till människor som kan omvända och bättra sig, med dig skall jag göra upp min räkning en annan gång.”

Därmed gick prästen, och det var stor bedrövelse i stugan. Arild tog ett par toner på gigan men lade genast bort den. De flesta av dem som dansat gick hem.

Tora satt åter framme vid härden, hon kastade ny ved på brasan och syntes lika glad som förr.

Några, som såg att hon ej förlorade modet, gick fram till henne och började tala illa om prästen.

- “Luthers lärdom har gjort herr Ane vild och galen, sade en bonde.

Förr, då han hörde påven till, fick man dansa i själva prästgården…”

- “Han är ej så god som han gör sig, du Tora”, sade en annan.

- “Gör han något mot mig, skall jag väl berätta hur han fått sina pengar”, sade Tora.

Och som nu många frågade henne vad hon menade, berättade hon:

.

Novellens namn

“Hämnd får man alltid” / Svensk spöknovell av Selma Lagerlöf

Novellens namn

.

- Prästen herr Ane var en gång mycket fattig, men han hade en bror som var storbonde och mycket rik.

Så dog bonden, och herr Ane flyttade in i hans gård som låg närmare kyrkan än hans egen.

Och så snart han kommit in på gården började han söka efter broderns pengar, men kunde ej finna dem.

Han grävde i jorden och han rev ned spismur och källarvägg för att finna pengarna, men de höll sig borta för honom.

Pengarna ville ej komma till herr Ane, därför att han ej dolde sin sorg.

“Har du sett min brors pengar ?” kunde han fråga den armaste tiggare.

Så kom min mor, som ej var annat än en fattig tiggarkäring och alltid gick från gård till gård, en kväll fram till prästgården och bad herr Ane om härbärge över natten.

“Du skall intet härberge hava, om du ej kan tala om för mig var min bror har gömt sina pengar”, sade herr Ane till henne.

“Om jag det visste, herr Ane”, sade min mor, “så behövde jag väl ej gå på landsvägen och tigga mitt bröd !”

.

Och hon bad honom för Guds barmhärtighets skull att han skulle ge henne husrum, ty det var ej gott för henne att ligga ute under bar himmel på sin ålderdom.

Men herr Ane sade, att så som han sagt, skulle det bli, och hon skulle intet husrum få, om hon ej skaffade honom pengarna.

“Men om jag gör detta, skall jag hava husrum i prästgården till döddagar”, sade mor.

“Det skall du”, sade herr Ane.

Så bad mor, som var i stor skräck för vad hon åtagit sig, att herr Ane skulle ge henne stora linnelakan, och hon svepte dem om sig såsom hon varit ett lik.

Sedan gick hon till kyrkogården och tog gravmull och strödde över sig, och så lät hon herr Ane öppna kyrkdörren för sig, och han följde henne in i kyrkan och hjälpte henne upp på en loftsbjälke.

Och där låg mor på bjälken under taket. Hon gick igenom allt med glatt mod i tanke på att hon skulle kunna vinna en trygg ålderdom.

Så kunde det vara hänemot midnatt. Då blev det ljust i kyrkan, och ett par stenar i golvet lyfte sig, och en av de döde kom upp i kyrkan.

Han var en stor och grov man, han gick flera varv kring kyrkan, och så fick han se mor.

- “Är du död ?” sade han till henne.

.

Webbplatsens namn

Webbplatsens namn

.

Och hon tordes ej svara. Då tycktes han vilja klättra upp till henne.

Så sade mor med hes röst: – “Ja, jag är död.” Och då lät han henne vara.

Men denne döde var prästens bror, och han gick nu åter till sin grav.

Han hämtade upp därur en halvtunna, som var full med silver och guld, och mor sade att hon såg hur han tog guld-och silvermynt och lekte med dem, och han kastade dem över sig så som hade han suttit i badet och stänkt över sig vatten.

Men då han lekt sig trött, vräkte han pengarna ned i graven och steg ned i sin kista, och golvstenarna lade sig själva till rätta på sina platser.

Mor hängde kvar på sin bjälke ända fram till morgonen, och då kom prästen herr Ane och frågade om hon ännu levde.

Jo då, mor var frisk och färdig. – “Kom då och få dig en bit mat”, sade prästen.

- “Nej, först skall jag tjäna mig husrum för mina gamla dagar”, sade mor.

Hon bad prästen gå efter folk, och hon lät dem bryta upp golvet över hans brors grav och lyfta upp kistan.

.

Och då de gjorde detta märktes intet underligt, men då mor sade: – “Se nu efter vad som ligger kvar i graven”, började den döde välta sig fram och åter i sin kista. Men mor bad karlarna endast skynda på med arbetet.

Mor höll sin hand på kistlocket ty hon hörde hur den döde arbetade där inne. Så lyfte de upp ur graven en stor halvtunna full med guld- och silverpengar. Och mor var glad då de åter hade den döde nere i graven och kyrkgolvet lagt till rätta.

- “Giv mig nu mat”, sade mor till prästen, “Nu har jag gjort ett gott arbete åt dig.”

Och prästen gav gav henne mat och behöll henne hos sig i åtta dagar, så lät han henne gå ifrån sig.

Då mor åter blev utdriven på vägen, förbannade hon honom och sade:

- “De pengar som jag vunnit dig skall bliva din olycka.”

Och mor berättade att prästen sade till henne, att han ej var rädd för något som en tiggarkäring kunde göra honom.

- “Hämnd får man alltid”, sade då mor. Det var mors ordstäv, detta, att man alltid fick hämnd.

Men ingen hämnd fick hon på prästen, fortfor Tora, och nu kallar han hennes dotter för trollkona.

.

Novellens namn

“Hämnd får man alltid” / Svensk spöknovell av Selma Lagerlöf

Novellens namn

.

Han skulle ej hava den stora kistan bredvid sin säng så proppande full av pengar, om ej min mor varit, fortfor Tora och retade upp sig.

Han skulle ej kunna sitta och kasta med pengar och välta dem över sig, såsom han brukar, han just som den döde, om ej min mor hjälpt honom.

I detsamma Tora sade detta hördes ett sakta skrapande. Det hördes ej helt nära, men ej heller långt borta.

Ingen visste vad det var.

Det tycktes som hade någon sökt fila hål på själva husväggen.

- “Vem är det som slipar knivar i mitt hus ?” utbrast Tora plötsligt.

Nu blev det helt stilla. Men då samtalet åter kommit igång, började det på nytt gnissla och skrapa.

Tora tog en sticka, gick bort till sängskåpet och såg in.

Där låg de tre vandrarna utsträckta på bädden och sov som de sovit hela kvällen.

.

Nu var det åter stilla en stund, så började oväsendet på nytt.

Envar hörde tydligt hur knivar gneds mot sten och mot läder och slipades.

- “Gud hjälpe oss, det är ett varsel”, sade Tora. “Må det ej hända oss något ont, därför att vi talar illa om prästen !”

Men nästa morgon låg prästen, herr Ane, mördad i sin säng och hans stora penningskrin var bortfört.

Och det blev genast bekant att det var de tre vandrande gesällerna, vilka legat och sovit tröttheten av sig hos Arild Kolares, som begått mordet.

De hade hört Tora berätta om prästens penningar, där de legat och låtsat sova. Och de hade genast planlagt mordet och börjat slipa sina knivar.

Och sedan den dagen gick den gamla tiggarkäringens ord kring bygden som ett ordstäv.

“Hämnd får man alltid”, sade man.

“Gud kan slå med en saga. Gud kan fälla med en dröm.

Hämnd får man alltid.”

.

- Slut -

.

Lite mer info

Den här mystiska och uttrycksfulla spöknovellen, “Hämnd får man alltid”, är skriven av vår stora svenska författare Selma Lagerlöf (född 1858, död 1940). Novellen är skriven 1897, och finns publicerad i den postuma antologin “Från skilda tider”, utgiven mellan åren 1943 och 1945.

- Lägg särskilt märke till den expressiva och ovanliga kommateringen, och de många talspråkliga, och ålderdomliga uttryck som spöksagan innehåller.

Spökhistorier var förövrigt en av den jordnära och hembygdsförankrade Lagerlöfs favoritgenrer, hon skrev åtskilliga spöksagor, bland annat den kända “Herr Arnes Penningar” (1904), som förresten filmatiserades av regissören Mauritz Stiller, år 1919.

Annars var nog Selma Lagerlöf ingen “sagotant” direkt, hon skrev inte några sagor i traditionell mening, hennes berättelser var nog för personligt skrivna, även om hon kallas “Sveriges stora sagoberätterska” i många uppslagsverk. – Hennes berättelser har istället benämnts “själshistorier” eller “karaktärsförklaringar”.

Ända sedan hon som elementarskole-lärarinna debuterade år 1891, efter att ha vunnit 1500 kronor i en romanpristävlan i damtidningen Idun med fem kapitel ur romanen “Gösta berlings saga”, har hennes författarskap och engagemang för samhällsfrågor gått som en kraftig, oförstörbar linje fram till det att hon avled på födelsegården Mårbacka, Östra Ämtervik i Värmland år 1940.

Gösta Berlings saga, grundar sig i fabeln om “de tolv kavaljererna”, som går fram över trakterna kring den fiktiva sjön “Löven”, eller som den heter på riktigt – Fryken, i Värmland.

Den romantiskt skrivna novellen, blev sågad av litteraturkritiker, som kallade den naiv, och för fantasifull. – Det var bara norsk, dansk och fransk realism, som “dög” på den tiden. Kritiker sade: “De tillfredställa icke förståndet”, om den typ av prosa, som Lagerlöf skrev, även om Gösta Berlings saga blev populär hos allmänheten.

Många andra böcker, såsom exempelvis barnboken “Nils Holgersson”, “Kejsarn av Portugallien”, och Lagerlöfs internationella genombrott “Jerusalem”, har också kommit på pränt. Och idéer till novellerna kunde Selma Lagerlöf få på sina många resor, som hon gjorde tillsammans med goda vännen, Göteborgsförfattaren Sophie Elkan.

Den, efter en höftskada i barndomen halta Lagerlöf, fick Svenska akademiens guldmedalj år 1904, och blev också som första kvinna, ledamot av denna akademi, på stol nummer sju, år 1914. Och hon fick som första kvinna, nobelpriset i litteratur, år 1909.

Parallellt med sitt författarskap, uttalade hon sig ofta i media kring olika politiska frågor, hon var engagerad för djur, för allas lika rösträtt, och i flyktingfrågan, och hon var också engagerad för freden, vilket gav sig uttryck i romanen “Bannlyst”, år 1918.

Lagerlöfs självbiografi i tre delar hette 1.“Mårbacka“, 2.“Ett barns memoarer“, och 3.“Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf”.

Selma Lagerlöf hade en syster, som hette Gerda.

( Uppslagsbok för alla, Nordisk familjebok, Prismas stora uppslagsbok )

.

Läs en biografi över Selma Lagerlöf

Läs en annan spöksaga, Herr Arnes Penningar, på Projekt Runeberg

Få mer information om Selma Lagerlöf, på Wikipedia

.

Två dikter, skrivna av Selma Lagerlöf:

   Dikt  av  Selma  Lagerlöf,  för  synnedsatta


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=9463

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

« < GÅ TILLBAKA / GO BACKLÄS FLER ARTIKLAR...> / READ MORE ARTICLES...> »

Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu